Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

USA inväntar valresultatet, som inte bedöms vara klart förrän om ett par dagar. Bild: Eli Hartman
USA inväntar valresultatet, som inte bedöms vara klart förrän om ett par dagar. Bild: Eli Hartman

Joakim Broman: I väntan på en ny president

De kommande dagarna blir en kamp om historieskrivningen, om legitimiteten i valutgången, och Trumps oberäknelighet är en obehaglig faktor i sammanhanget.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Som väntat får världen vänta på valresultatet från det amerikanska presidentvalet. Ett flertal viktiga delstater beräknas ha räknat färdigt rösterna först under slutet av veckan.

Så mycket kan man dock säga, att valet är tillräckligt jämnt för att staterna i det så kallade rostbältet – exempelvis Pennsylvania, Michigan och Wisconsin – ska fälla avgörandet. President Donald Trump har spurtat bra och tycks återigen ha underskattats i opinionsundersökningarna.

Av det kan man dra slutsatsen att Demokraternas kandidat Joe Biden inte lyckats bli den samlande kraft som många hade hoppats. USA är fortfarande ett extremt delat land. Biden må inte vara lika ogillad som Hillary Clinton, men har inte heller vunnit tillbaka särskilt många av de väljargrupper som 2016 gick till Trump.

I en vallokalsundersökning i Pennsylvania lyfte många demokratiska väljare fram egenskapen “kan ena landet” som viktig, men det tycks bara vara de själva som ser Biden som en enande kraft: Biden är nästan lika ogillad av Trump-väljare som Trump är ogillad av Biden-väljare. Många latinamerikaner, inte minst i Florida, tycks dessutom ha gått över till Trump. Förtroendet för Demokraterna bland arbetarväljare är mycket svagt i allmänhet.

Det betyder inte det var fel att välja Biden – en mittenpolitiker, sett till partiet i stort – som kandidat mot Trump. Impulsen hos många inför populism, såväl bland politiker som aktivister och väljare, är att röra sig i den andra riktningen, att ta avstånd och markera, och att inta motsatt position i sak.

Men avståndstagande är inte överbryggande, inget som minskar polariseringen. Det hade varit fel strategi för den som vill bygga breda väljarkoalitioner som slår populistcirkusarnas slagkraftiga kampanjer.

Det är för övrigt inte en kampanj som tagit slut i och med valdagen. Trump har tidigare sått tvivel om hur han skulle hantera en eventuell förlust, och redan under onsdagsmorgonen svensk tid twittrade han om hur demokraterna “försöker stjäla valet”, ett budskap som sedan upprepades vid en pressträff.

De kommande dagarna blir en kamp om historieskrivningen, om legitimiteten i valutgången, och Trumps oberäknelighet är en obehaglig faktor i sammanhanget. Man bör ha stor tilltro till att USA:s rättssystem till slut säkrar en rättvis utgång, men innan dess kan Trump ha orsakat stor skada. I värsta fall resulterar det i våldsamheter.

Man önskar att fler amerikaner hade tagit den typen av anti-demokratisk retorik på större allvar, men väljare är fria att göra sina egna prioriteringar.

Många har röstat på Trump helt enkelt därför att man anser att han drivit ekonomin i rätt riktning, för att de anser att han representerar deras intressen, och för att de tycker att de har det bättre nu än för fyra år sedan.

Det gör inte försöket att sätta bilden av sig själv som segrare mindre allvarligt. Men om Trump till slut vinner en rättvis seger är det bara att acceptera, och hoppas på att varken hans anti-demokratiska retorik eller säkerhetspolitiska utfall får några allvarliga konsekvenser de kommande åren.

Framför allt finns det anledning att hoppas att valutgången i rostbältet, arbetarväljarnas dominans till trots, korar Biden till president.