Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Tyskland. Ministerpresidenten i delstaten Nordrhein-Westfalen, Armin Laschet, är en av favoriterna att ta över efter Angela Merkel. Bild: Oliver Berg

Svend Dahl: Hur kommer Tyskland att se ut efter epoken Merkel?

Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner och efter Brexit en ännu viktigare samarbetspartner i EU. Därför har svenska politiker all anledning att följa vem som kommer att efterträda Angela Merkel i kristdemokratiska CDU.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Epoken Merkel i europeisk politik närmar sig sitt slut. Angela Merkel som varit tysk förbundskansler i snart 15 år kommer inte att leda sitt parti, kristdemokratiska CDU, i valet som ska hållas hösten 2021.

Fram tills för ett par veckor sedan framstod försvarsministern Annegret Kramp-Karrenbauer, som hösten 2018 tog över som partiordförande, som Merkels självklara arvtagare. Men allting förändrades när det högerpopulistiska partiet AfD i början av februari röstade på samma kandidat som CDU till posten som ministerpresident i delstaten Thüringen, vilket oväntat gjorde liberalen Thomas Kemmerich till regeringschef.

Att AfD på så sätt för första gången tilläts få politiskt inflytande ledde till allmänna fördömanden, och det framkom snabbt att CDU varit illa förberedda för att hantera denna typ av situation.

Denna kris släppte loss det missnöje som under lång tid byggts upp inom CDU. Ett par dagar efter omröstningen i Thüringen meddelade Kramp-Karrenbauer sin avgång, och att CDU i slutet av april ska hålla en extra kongress för att utse en ny partiordförande och kanslerkandidat.

Det finns tydliga likheter mellan det politiska drama som just nu utspelar sig inom CDU och situationen som Moderaterna befann sig i efter valet 2014. Precis som Reinfeldt har Merkel byggt sina framgångar på en förflyttning mot mitten. Det har samtidigt skapat ett missnöje bland konservativa väljare kring såväl flyktingpolitiken som skatter och offentliga utgifter.

Dessutom har det gjort det möjligt för AfD att bli en dominerande kraft i de betydligt mer värdekonservativa östra delarna av landet. Det är en utveckling som lokala CDU-politiker länge varnat för, men som partiledningen ignorerat. Valet av kanslerkandidat blir därför i praktiken en omröstning om arvet efter Merkel.

Först ut att tillkännage sin kandidatur var Norbert Röttgen, en tidigare miljöminister, som i dag är ordförande för förbundsdagens utrikesutskott. De kandidater som tilldrar sig störst intresse är dock Friedrich Merz och Armin Laschet.

Merz, som tidigare varit partiets gruppledare och som därefter gjort näringslivskarriär, tilltalar med sitt budskap om lag och ordning dem som menar att CDU måste gå högerut för att vinna tillbaka väljare från AfD. Men Merz talar också om behovet av strukturreformer för att säkra tysk konkurrenskraft i en tid när bland annat den tyska bilindustrin har svårt att hänga med i det pågående teknikskiftet.

Om Friedrich Merz är gräsrötternas favorit har Armin Laschet blivit favoritkandidaten hos partietablissemanget och dem som vill vårda Merkels idé om CDU som ett brett parti i mitten. Laschet är ministerpresident i Tysklands folkrikaste delstat, Nordrhein-Westfalen med cirka 18 miljoner invånare, och har därmed bevisat att han kan vinna val i stor skala.

Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner och efter Brexit en ännu viktigare samarbetspartner i EU. Den av kandidaterna som väljs till CDU-ordförande har goda chanser att bli nästa förbundskansler.

Svenska politiker har därför all anledning att med intresse följa CDU-kongressen i Berlin den 25 april.