Tidöavtalet. SD hotar att lämna regeringssamarbetet.
Tidöavtalet. SD hotar att lämna regeringssamarbetet. Bild: Anders Wiklund/TT

Hotet om regeringskris skadar SD:s trovärdighet

Att SD skulle riskera sina sakpolitiska framgångar genom att fälla regeringen är verklighetsfrämmande på kort sikt.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

EU har kommit långt i förhandlingarna om en gemensam europeisk asylpolitik. I Europaparlamentet har delar av förhandlingarna letts av moderaten Tobias Tobé. Den lösning som nu ligger på bordet betonar det gemensamma ansvaret, samtidigt som det i hög utsträckning blir upp till medlemsländerna att besluta om hur de vill bidra.

Som Tobé påpekar i SvD (21/4) skulle en gemensam europeisk politik på området långsiktigt kunna säkra en lägre invandring till Sverige. För ett parti vars profilfråga är att minska invandringen till Sverige kan man spontant föreställa sig att det är något som Sverigedemokraterna skulle kunna nappa på. Men icke. Europaparlamentarikern Charlie Weimers (SD) vill inte “tvinga medlemsländer att ta emot migranter”.

ANNONS

För tänk hur det skulle se ut om unionens största bidragstagare skulle ta sitt proportionella ansvar i fördelningen av asylsökande? Ungerns och Polens rätt att slippa undan ansvaret för att ta emot ett par tusen migranter om året är så viktig för Sverigedemokraterna att partiet nu, i alla fall till synes, hotar med att fälla regeringen. EU:s överenskommelse står nämligen i strid med Tidöavtalet enligt Weimers, en ståndpunkt som nu också får stöd från partiledningen.

Att Tidöavtalet skulle påverka hur samarbetspartierna röstar i Europaparlamentet är en uppenbar efterhandskonstruktion, vid sidan om att det vore konstitutionellt vidrigt. Europaparlamentarikerna sitter på egna mandat, oberoende av regering och riksdag, och röstades dessutom fram i maj 2019 – tre och ett halvt år innan Tidöavtalet skrevs under.

Migrationsöverenskommelsen måste dessutom godkännas av medlemsländernas regeringar innan den blir verklighet. Att Sverigedemokraterna inte går den vägen – och försöker påverka hur regeringen ställer sig i frågan – i stället för att tjafsa om hur Moderaterna agerar i EP framstår därför som märkligt, för att inte säga oskickligt.

När Sverigedemokraterna hotar att fälla regeringen spelar partiet över sina kort. Hotet kan rimligen inte tas på allvar. Partiet framstår precis som SvD:s politiska kommentator Henrik Torehammar beskriver, som ”ett får i ulvakläder” (21/4). De sakpolitiska framgångarna som partiet vunnit i Tidöavtalet skulle förbli papperskonstruktioner om regeringen inte sitter kvar. Den risken är SD inte villig att ta – i alla fall inte så här tidigt in i mandatperioden när så få reformer från avtalet har hunnit bli verklighet.

ANNONS

Utspelen om regeringskris ska nog bäst förstås som en signal till de egna väljarna; vi står upp mot byråkraterna i Bryssel och vi ska minsann inte låta oss bli överkörda av regeringspartierna i vår profilfråga. Detta trots att en gemensam EU-politik på området förmodligen skulle innebära en lägre invandring till Sverige. “The enemy of the good is the great.” Lägre asylinvandring kanske är bra, men partiet vill ju inte ha asylinvandring över huvud taget.

SD:s hot om regeringskris så här tidigt och i en sån här fråga skadar trovärdigheten i framtida hot, även om det då skulle vara allvar. Vi vet alla vad som hände med pojken som ropade varg.

ANNONS