De vet att de när som helst kan dö. De har tänkt på det.
Alla utländska frivilliga i den ukrainska krigsinsatsen som jag pratar med säger det. Bidraget till kampen är för dem värt det yttersta priset.
I onsdags betalade en svensk 26-åring det. Han jobbade som militär sjukvårdare i en medicinsk bataljon med uppgiften att evakuera skadade soldater.
Jag hade aldrig träffat 26-åringen men känner sedan tidigare hans svenska kamrat som kallar sig Sten – för många bekant som ”Okänd soldat” i sociala medier. På onsdagen skulle jag ansluta till sjukvårdargruppen och tillbringa ett par dagar med dem.
Olyckan inträffade strax före min ankomst. Jag åkte med till sjukhuset och besökte olycksplatsen norr om Bachmut, där gruppen dokumenterade det som behövdes och tog hand om utrustningen som var kvar i bilen.
Frivilligbataljonen Hospitallers är verksam i kriget sedan 2014. All dess personal arbetar oavlönat och bekostar verksamheten helt med donerade medel. I dag står den för en stor del av sina armébrigaders kapacitet för att ta hand om och transportera sårade.
Gruppen som 26-åringen ingick i består av sju personer uppdelade på två fordon. Det ena är det som man på lekmannaspråk kan kalla en militär ambulans och innehåller mycket av livräddande och annan utrustning som kan förväntas finnas där.
Det andra fordonet är en lättare ambulans – en ombyggd suv med bår, plastbelagt golv och väggfack med sjukvårdsutrustning. Den bilen används på platser där den större och mer välutrustade ambulansen inte klarar av att ta sig fram eller inte ska riskeras. Suv:en kan också köra fortare än det större fordonet, vilket kan vara kritiskt i vissa situationer.
Ibland går det till så att båda bilarna kör fram till en plats där den stora ambulansen väntar medan den lättare kör fram till den sårade, plockar upp honom eller henne, kör tillbaka, lägger över soldaten i den stora ambulansen som transporterar personen till en plats där vård kan ges.
I andra fall kör den snabba bilen den sårade direkt till exempelvis ett sjukhus. Så var det i onsdags. Suv:en med soldaten ombord passerade den stora ambulansen och körde till sjukhuset i Bachmut.
Mot bakgrund av nyhetsströmmen kan det verka kontraintuitivt att köra en sårad till Bachmut – en av de hetaste platserna i kriget. Men det är logiskt i detta fall. Det är på sjukhuset som vårdkapaciteten finns och det ligger i utkanten av den västra, ”säkrare”, sidan av stan.
Med det sagt är det ändå farligt. När vi passerade Bachmuts sjukhus på onsdagskvällen brann en byggnad på andra sidan gatan efter artilleribeskjutning föregående natt.
Men det är inte bara ryska kulor och granater som utgör livsfara i kriget. Att befinna sig på ukrainska vägar är högriskprojekt i sig, särskilt i frontområdet. Dåliga vägar, halt underlag, mörker, osynliga väghinder, svårmanövrerade fordon, risktagande förare är var för sig stora faror och mer så i kombination.
Detaljerna i det som hände nu är oklara. Klart är att sjukvårdarnas bil kolliderade med ett ukrainskt stridsfordon. Svensken, som satt i passagerarsätet på suv:en, omkom. Den skadade soldaten överlevde inte heller. De övriga två sjukvårdarna klarade sig fysiskt oskadda.
Svensken dödades när han försökte rädda någon annan. I det större sammanhanget gav han sitt liv för andras frihet.
