Ledare HP 11/12. Arbetsgivarna och delar av LO har enats om ett förslag till etableringsjobb, men det kommer inte att räcka.
Detta är frågan som borde avgöra valet: hälften av Sveriges arbetslöshet utgörs av utrikes födda och unga utan gymnasieutbildning. De låga utbildningsnivåerna gör att jobben är få och anknytningen till arbetsmarknaden svag.
De som väl får jobb är sist in och först ut. Liberalerna släppte nyligen en rapport som visar att nästa lågkonjunktur kommer att fördubbla arbetslösheten inom grupperna – från drygt 20 till 40 procent. I ett svep blir Sveriges totala arbetslöshet då 10 procent.
Sedan tidigare har Alliansen enats om ett förslag om inträdesjobb. Det innebär att den som är utrikes född eller under 23 år och saknar gymnasieutbildning ska kunna anställas till 70 procent av ingångslönen i en bransch. Arbetsgivaravgiften slopas helt. Kostnaden för att anställa skulle därmed halveras.
Nu har även arbetsgivarna och delar av LO enats, fast om ett eget förslag: etableringsjobb, som innebär att en arbetsgivare ska kunna anställa långtidsarbetslösa eller nyanlända för 8 000 kronor i månaden och utan arbetsgivaravgift. Staten skjuter sedan till lika mycket, vilket ger en lägstalön på kollektivavtalsnivå.
Förslaget är välkommet, inte minst för att det innebär att diskussionen kan hyfsas. En rad politiska aktörer på vänsterkanten, inklusive LO, har tidigare kastat alla möjliga invektiv efter Alliansens förslag: ”apartheid”, ”slavlöner” och ”avtal baserat på etnicitet” är bara några exempel. Nu har parterna lagt ett liknande förslag på bordet, även om det finns några viktiga skillnader.
Lönemodellen som föreslås är inte orimlig eftersom den sänker kostnaden för arbetsgivaren så pass kraftigt att det skulle göra skillnad. Tyvärr finns också ett par stora invändningar. Dels saknar LO stöd från förbund i branscher där många enkla jobb skulle kunna skapas, som Byggnads och Transport. Men framför allt omfattas inte företag utan kollektivavtal och bemanningsföretag. Det gör att sex av tio småföretag inte kan ta del av reformen, och att bemanningsbranschen – en av de sektorer som är bäst på att ge folk chansen – lämnas utanför.
Det är helt enkelt för dåligt. Bolag med färre än 50 anställda utgör 99,4 procent av de svenska företagen. Sedan 1990 har fyra av fem jobb skapats av dessa företag. Att helt enkelt ignorera dem och räkna med att storföretagen ska lösa arbetslöshetskrisen är naivt.
Alliansen gör därför rätt som avvisar parternas förslag till förmån för sitt eget. Sverige behöver många fler enkla jobb om de lågutbildade grupperna ska ha någon chans att ta sig in på arbetsmarknaden. Då behövs reformer som tar tag i problemen på riktigt – inte halvmesyrer som friserar siffrorna.
Liberala Nyhetsbyrån
