Hur mår Halmstad, och vad kan göras åt det? Två enkla frågor som kan få en mängd olika svar. Och som verkligen fick det under årets upplaga av Internationella Gatuteaterdagarna i Halmstad.
”Problemet med Halmstad i dag är att man vet hur Halmstad är. Halmstad borde vara lite mer överraskande. När man kommer in till Halmstad så kanske man hittar en damm fylld med grodor. Man kanske hittar en butik med bara karameller.”
Det var under gatuteaterfestivalen i början av augusti som det gjordes en slags lekfull psykoanalys av hur Halmstad mår. I samband med detta fick besökare svara på två frågor om Halmstad: Vad är problemet och vad är lösningen på Halmstads tillstånd? Man uppmanades också föreställa sig att man var staden Halmstad i sina svar. Och resultatet, inspelningen av rösterna, är väldigt intressant, även om det inte är så enkelt att förstå om det är Halmstad eller besökarna själva som talar.
Ett vanligt tema i de många rösterna är att det saknas människor i Halmstad, att staden har blivit folktom. Det behövs mer rörelse i staden.
”Jag saknar människor i staden. Jag vill ha glada barn, sång och musik, och människor som fikar och träffas. Det är så tomt, de tomma butikerna ser så ödsliga ut. Man blir ledsen, känner mig tom inombords.”
Det är också slående att det trots det dystra läget i beskrivningen av stadskärnan finns en optimism, man vill se fler människor i centrum.
En röst tar fasta på att det inte finns lika många boende i centrum, att många av butikerna flyttat ut till Hallarna. De lösningar som framförs är bland annat gratis kollektivtrafik, göra Stora torg mysigare med grönska och fler lekplatser.
”Halmstad är fantastiskt, men vi bygger inte mot vattnet. Det är väldigt mycket nejsägare. Varför kan inte Halmstad bli lilla Köpenhamn-ish? Mer promenadstråk, bygg ner mot vattnet”, säger en röst som vill att det ska vara lättare att få bygglov och tillstånd till evenemang och marknader.
”Jag tycker att problemet är att man satsar på gamla meriter, till exempel Gyllene tider, och så här gamla grejor. Vi behöver bli mer ungdomligare och satsa mer på ungdomarna”, säger en annan röst som tycker att ungdomarna ska få bestämma mer i staden.
Även om det är en dyster samtidsbild som tecknas av Halmstad som folktom så sprudlar det det av idéer om hur staden kan bli mer spännande. Det visar på självinsikt och en önskan om förändring. I alla fall vad gäller Halmstads city.
Kanske kommer denna positivism från att man talar om det som vi har gemensamt; centrum upplevs nog av många som Halmstadbornas eget vardagsrum. Denna optimism ska verkligen värdesättas, för i många andra sammanhang kan det vara precis tvärtom, att man inte vill se någon utveckling.
För går man lite utanför den innersta stadskärnan så händer det något. Där finns det ofta helt andra tankar om framtiden. Ofta vill man inte se någon förändring alls – utanför den egna tomten.
I veckan har Hallandsposten rapporterat om den så kallade utbyggnadsplanen som varit ute på samråd i kommunen. Utbyggnadsplanen är komplement till den redan beslutade översiktsplanen och ska fungera som en slags tidtabell som visar hur det politiska styret Ansvar för Halmstad vill att kommunen ska byggas ut.
I det nyss genomförda samrådet handlade det inte om att tycka till om ett visst område ska bebyggas eller inte, de frågorna är redan avhandlade i översiktsplanen. Däremot ville kommunen få in synpunkter på om när i tiden de olika byggprojekten ska genomföras. Totalt fick kommunen in cirka 100 yttranden, vilket ska jämföras med de omkring 800 yttranden som kom in när förslaget till ny översiktsplan var ute på samråd.
Som HP rapporterat handlade många av synpunkterna från invånarna om att man inte vill att det ska byggas på åkermark eller på naturområden, eller att det planeras för många bostäder i vissa områden. Men som planstrateg Annika Hansson säger i HP har dessa synpunkter inte med utbyggnadsplanen att göra eftersom den anger i vilken ordning staden ska utvecklas, inte var. Det är ändå symtomatiskt att när det verkligen ska byggas ut i Halmstad, så finns det väldigt många kritiska röster.
Ett av de mer kända exemplen på motsträvighet var förslaget att bygga bostäder i Eketångaskogen och som mötte ett stort motstånd. I den frågan bygger flera partier ståndpunkt och till sist fanns inget stöd för bostäder i området. Förslaget ströks därmed från översiktsplanen.
Hotellplanerna på Österskans är ett annat olyckligt exempel på hur nejsägarna fick sista ordet, och satte stopp för en spännande utveckling av staden.
Lyssnar man på rösterna från Gatuteaterdagarna finns det trots den dystra samtidsbilden en framtidstro. Den här optimismen borde alla som är intresserade av Halmstads framtid, och då inte minst politikerna, ta till sig. Satsa gärna på det som överraskar, i smått och stort.
Den stad som vågar ta ut svängarna och vara modig när det handlar om stadsutveckling kommer också troligen också vara en vinnare i framtiden. Då duger det inte att nejsägarna sätter klackarna i marken varje gång det läggs fram spännande förslag.
En stad som vågar utvecklas har framtiden för sig. Låt Halmstad vara en av dessa modiga städer – och lyssna inte på nejsägarna.
