Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Arbetskraftsinvandring. Bild: Torstein Bøe

Tobias Samuelsson: Hög tid att släppa in säsongsarbetarna

Utländska säsongsarbetare är viktiga för det svenska lantbruket och borde inte omfattas av inreseförbudet. Trots det är det inte säkert att de får komma in till Sverige när gränspolisen gör enskilda bedömningar.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Samtidigt som coronapandemin väcker debatten om självförsörjning av livsmedel, stoppas säsongsarbetare som varje vår till höst jobbar med att skörda grönsaker, plocka bär och jordgubbar från att komma till Sverige.

Även andra säsongsbetonade branscher som skogsplantering och blomsterodling är helt beroende av utländsk arbetskraft.

Bara från Östeuropa kommer årligen 16 000 säsongsarbetare för att jobba inom det svenska lantbruket, men nu hindras många av inreseförbudet från länder utanför EU, trots att de har arbetstillstånd (TT 15/4). Inreseförbudet ska inte gälla personer med samhällsviktiga uppgifter i Sverige, men dit räknas uppenbarligen inte livsmedelsproduktion.

Förhoppningsvis kan den skriande personalbristen som många odlare nu dras med leda till en tillnyktring i debatten om de enkla jobb som varken är särskilt enkla att utföra eller att tillsätta. Hit hör säsongsarbetarna inom lantbruket, vars arbetskraftsinvandring till ”enkla jobb” har allt färre försvarare.

Nu senast bytte Kristdemokraterna fot i frågan genom förslaget om ett lönegolv på 35 000 kronor för arbetskraftsinvandrare. Lägre avlönade som vill ha arbetstillstånd i Sverige väntas i stället sätta sitt hopp till Arbetsförmedlingens goda vilja – varför byråkrater nu skulle vara bättre lämpade att avgöra vad som är ett ”bristyrke” än företagen själva.

På Oberga bärodling i Tranås har man i krisens spår fått in fler jobbansökningar än vanligt – 700 stycken – men de bedömer att bara omkring 5 procent av de sökande är anställningsbara.

De tar varje år in ett antal unga och oerfarna svenskar, men det brukar sluta med att de plockar omkring hälften så mycket som de hitresta proffsplockarna. Samma kollektivavtalsenliga lön ska dock betalas ut oavsett, vilket gör det ohållbart att arbetslösa svenskar från andra branscher ska täcka upp för behovet.

Enligt Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, har 80 procent av de som jobbar inom grönsaksodling utländsk bakgrund. I en större enkätundersökning där såväl odlare som anställda var tillfrågade framhålls just svårigheten att anställa: branschen upplevs inte som attraktiv. Men också de anställdas skicklighet framhålls som betydelsefull.

Bär- och grönsaksplockning är tufft arbete. Trots det återkommer många arbetare säsong efter säsong. De besitter stor kunskap om arbetsuppgifterna, upplevs som självgående, flitiga och pålitliga.

Till stor del är det utländska säsongsarbetare som ser till att det finns svenskodlade tulpaner att köpa hos torghandlaren, sallad i grönsaksdisken och svenska jordgubbar till midsommar. Det borde om något räknas till jobb som är för samhällsviktiga för att stoppas av inreseförbudet.

EU har också uttryckligen nämnt säsongsarbete inom jordbruket som ett möjligt undantag. Trots det har Polismyndigheten valt att inte tolka det som ett generellt undantag, utan odlare och anställda blir utelämnade till gränspolisens enskilda bedömningar.

Nu ligger det på regeringen att klargöra att säsongsarbetare inom lantbruket får komma till Sverige.