Ärans allé kallas den, ett område i norra änden av Begravningsplats 18 i Charkiv. Det syns från långt håll av alla ukrainska flaggor som vajar i vinden. Här begravs de soldater som stupat i försvaret mot Ryssland.
Allé är egentligen fel benämning, eller rättare sagt inaktuell. Fram till nyligen var detta en allé. Den skapades 2014 och bestod i februari förra året, före Rysslands fullskaliga anfall, av tre rader med 35 gravar i varje. Sedan dess har det tillkommit 17 rader till. De drygt 100 gravarna har blivit nästan 700 och upptar nu ett helt kvarter.
Att gå runt på militärkyrkogården är som att följa en berättelse om det som skett under nio år av rysk aggression. På den första raden har gravarna stora gravstenar med soldaternas porträtt. Några datum sticker ut särskilt. 29 augusti 2014. Det är Ilovajsk, Ukrainas enskilt största militära tragedi.
Under sommaren 2014 var den snabbt ihopsamlade ukrainska armén på väg att tillintetgöra Rysslands hybridockupation av Donetsk och Luhansk län. När ukrainarna var nära segern sände Moskva in reguljära styrkor. Dessförinnan hade Ryssland beskjutit Ukrainas gränsposteringar från eget territorium och till slut slagit ut dem.
I Ilovajsk öster om Donetsk omringades ett och ett halvt tusen ukrainare. Några hundra soldater från 92:a mekaniserade brigaden skickades från Charkiv till undsättning. Innan de kom fram utsattes de för beskjutning och förlorade nästan alla sina stridsfordon. Bland de dödade fanns sergeant Serhij Tjornyj, född 1967, som nu ligger här i första raden.
De omringade i Ilovajsk förhandlade om fri lejd men angreps av de ryska styrkorna när de var på väg ut. Mellan 400 och 1 000 ukrainare dödades, däribland menige Andrij Popel, född 1971, och sergeanten Ihor Komarov, född 1975, från 93:e brigaden. Båda stupade 29 augusti 2014 och ligger också här.
Från fjärde raden och vidare saknar gravarna stenar, de kommer på plats ett år efter begravningen när jorden satt sig. Där står nu i stället träkors och små skyltar med namn, födelse- och dödsdatum. Många har foton. Förutom de ukrainska flaggorna vajar förbandsflaggor vid flera gravar. Här och där syns fotbollshalsdukar.
Datum och förbandstillhörighet gör att man kan följa det fullskaliga krigets förlopp. Här finns personer som tillhörde hemvärnet i Charkiv som tog den första striden mot de ryska angriparna. Här ligger soldater från 92:a brigaden som tryckte bort ryssarna från staden i maj 2022, genomförde den framgångsrika motoffensiven i september och håller nu stånd längre österut. Man ser gravar för dem som stupat i städerna Soledar och Bachmut.
Den ukrainska ledningen avslöjar inte sina totala krigsförluster efter 24 februari 2022 men utbredningen av den här militärkyrkogården kan ge en vink. Sedan mars förra året har här begravts sex gånger fler soldater än under de åtta föregående åren. Mellan 2014 och 2021 ska Ukrainas försvarsstyrkor ha haft totalt omkring 5 000 döda.
Kvarteret breder ut sig snabbt. Mellan mina besök den 4 och 5 mars har flera nya gravar tillkommit och de fyller nu nästan hela den avsatta ytan. Ett kvarter intill kommer snart tas i anspråk. Må det räcka för Ukrainas seger.
