Gunnar Hökmark syn på skolans problem är förlegad.
Gunnar Hökmark syn på skolans problem är förlegad. Bild: PONTUS LUNDAHL / TT

Gunnar Hökmark landar helt snett i skolans verklighet

I Gunnar Hökmarks värld är lika skolpeng för varje elev en frihetsfråga. Verkligheten ser dock helt annorlunda ut. Skillnaderna mellan elever och skolor ökar, och till stor del på grund av hur skolpengen och det fria skolvalet är utformade.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

I söndagens Dagens Nyheter publicerades en debattartikel skriven av moderaten Gunnar Hökmark (15/8). ”Friskolor kan lösa problemet med de dåliga skolorna”, var rubriken och i artikeln argumenterar Hökmark för att ”dåliga” skolor ska läggas ner och i stället ersättas med ”bra” friskolor.

Det är förvisso som Gunnar Hökmark konstaterar ett stort problem att så många elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Men Hökmarks slutsats att friskolorna är lösningen på dagens skolproblem är helt fel. I stället behöver fördelningen av skolans resurser göras om så att pengarna i högre utsträckning fördelas efter ansvar och behov, inte som i dag per elev och med lika stor ersättning mellan kommunala och fristående skolor.

ANNONS

Gunnar Hökmark har som moderat en tung politisk karriär bakom sig. I början av 1980-talet valdes han in i riksdagen, och där han satt fram till 2004. Därefter var han EU-parlamentariker under tre perioder fram till 2019. Utöver det var Hökmark Moderaternas partisekreterare under större delen av 1990-talet. Hökmark har alltså varit en tongivande röst för Moderaterna i mer än fyra decennier, och varit en förkämpe för demokrati och frihet.

Men när det gäller skolfrågan har Hökmark landat snett, eller snarare så har verkligheten sprungit ifrån honom rejält. Tyvärr är han inte ensam om sin inställning, det finns många högerpolitiker som hårdnackat framhärdar i att det inte finns några fel med dagens skolsystem utan att de problem som finns ska lösas med ännu mer av det som breder ut sig med vindens hastighet, det vill säga friskolekoncerner.

Det är som att deras ideologiska skygglappar helt hindrar dem från att ta till sig av de problem som finns i skolan där skillnaderna mellan elever och skolor blir allt större. Men bakom försvaret av det fria skolvalet och den fria etableringen av friskolor framträder en annan och mer obehaglig verklighet.

Vad Gunnar Hökmark och hans partikollegor egentligen tycks vilja är att upprätthålla ett skolsystem där den välbärgade medelklassen kan välja bort att ha sina barn i skolor där ungarna till kreti och pleti går. Men det vågar de inte säga rakt ut. Det är synd, ärlighet varar ju som bekant längst.

ANNONS

Den som har följt Gunnar Hökmark i skoldebatten så är hans inställning till dagens skolsystem ingen nyhet, i decennier har han förespråkat det friskolesystem som finns i dag, faktiskt långt innan den skolpengen och det fria skolvalet infördes i början av 1990-talet.

Gunnar Hökmark valdes in i riksdagen 1982 och hans första riksdagsdebatt i december det året handlade om just fristående skolor, det som i allmänt tal i dag kallas för friskolor.

”Tvärtom finns skäl att hävda, att fristående skolor skulle vara bra för människorna, för vårt samhälle och för dynamiken och kvaliteten i vårt utbildningsväsende – och därmed bra för eleverna” sa Gunnar Hökmark.

I riksdagsdebatten beskriver Hökmark sedan sedan själva kärnan i den friskolereform som genomfördes i början 1990-talet, det vill säga övertygelsen av att det fria skolvalet och skolpengen skulle leda till en bättre skola – för alla elever.

Så här tre decennier efter friskolereformens genomförande är det ett annat skolsystem som har vuxit fram, där segregationen successivt ökar år efter år till följd av att resurserna följer med varje enskild elev. Inte minst kan friskolekoncernerna locka till sig elever som är mer lättundervisade och i förlängningen också mer lönsamma.

Idén med en lika stor skolpeng för varje elev inom en kommun är i grunden helt fel, den utgår nämligen från att varje elev är en fix enhet och att alla har lika stort behov. Så är det inte i verkligheten, och det beror på en mängd olika faktorer, inte minst har föräldrarnas utbildningsnivå en stor roll i hur väl eleverna är förberedda på skolan. Dessutom vet ju alla att barn är olika som individer, och därmed också kommer att ha olika behov i skolan.

ANNONS

Utöver detta uppstår det andra skevheter i finansieringen när en friskola kan fylla klassrummen till sista skolbänken, medan en kommun alltid har ett ansvar att se till att alla elever får en skolplacering.

Företrädarna av dagens skolsystem missar problemen med skolpengen, de har i stället nästan en socialistisk syn på eleverna. Man törs utropa: ”Nämen, Hökmark! Är du egentligen socialist som tror att alla barn är lika och ska ha samma skolpeng?”

Nej, socialist är inte Gunnar Hökmark, men idén om en lika stor skolpeng till varje elev slår väldigt fel i dagens skolsystem. Där måste det till en förändring, för samhällets och alla elevers bästa.

Det är inte pengarna som ska fördelas lika till alla elever. I stället ska eleverna erbjudas en likvärdig skola, det vill säga samma möjligheter till en bra skolgång. Uppnås det målet upphör också problemet med ”bra” och ”dåliga” skolor.

Uppdelningen mellan bra och dåliga skolor är ovärdig för svensk skola, målet ska nämligen vara att alla skolor ska ge barn och unga en bra skolgång.

Jag vill tro att Hökmark kämpar för en skola som är bättre för alla elever. Men tyvärr delar vi inte samma bild om vad som är problemen med den svenska skolan, och hur dessa ska lösas. Det är synd, för utan den samsynen lär det tyvärr inte bli någon förändring.

ANNONS

Nyckeln till en likvärdig skola finns i att riksdagens politiker tar de avgörande besluten för en reformerad skolpeng, men det finns i dag ingen majoritet för det. Kampen för en likvärdig skola måste därför fortsätta — med oförminskad styrka.

ANNONS