Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Moderaterna vill begränsa rätten till tolk. Bild: NORA LOREK / TT

Frida Jansson: Att tro på egenansvar är inte hårda tag

Varför ska staten förväntas stå för livslång tolkhjälp?

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Moderaterna vill lägga om kursen i integrationspolitiken. Kostnaderna för migration och integration ska minska, liksom mängden asylsökande som söker sig till Sverige. Under Järvaveckan föreslog Moderata ungdomsförbundet att rätten till tolk vid myndighetsutövning bara ska gälla i två år. Moderaterna har lagt fram ett liknande förslag. Den som behöver tolkhjälp efter två år ska få betala ur egen ficka, till skillnad från i dag då rätten gäller hela livet.

Att begränsa rätten till tolk har kritiserats för att utgöra signalpolitik – M vill förknippas med hårdare tag – men förslaget borde bedömas på egna meriter. Visst ligger det något i att inte alla integrationspolitiska förslag som kommer från M-kansliet har verklig effekt, som när man ville förbjuda moralpoliser i förorten. I tolkfrågan har man dock en poäng.

Frågan är varför staten ska förväntas stå för livslång tolkhjälp. Borde inte personer som bott här i många år förväntas klara kontakter med samhället på egen hand? Och om man inte gör det, varför borde inte samhället i så fall ställa kravet att tolkhjälpen ska betalas ur egen ficka? Man kan anlita en privat tolk eller få hjälp av någon man känner.

Ett Rut-avdrag som också innefattar tolktjänster skulle kunna vara en möjlighet för att sänka kostnaden. Precis som andra tjänster man behöver för att kunna leva i Sverige kan dessa tillgodoses på den fria marknaden – alternativet till statliga evighetstolkar är ju inte att människor är helt hjälplösa.

Visst kan man vara kritisk mot Moderaternas förslag om att tolkhjälpen ska sluta abrupt efter två år. Kanske behövs en längre period än så, och kanske bör tolktjänsten fasas ut under längre tid. Men på sikt har den som har kommit till Sverige goda möjligheter att lära sig svenska, genom SFI eller genom skolan om man är barn. Det är inte orimligt att förvänta sig att man antingen gör det, eller själv tar ansvar för att lösa sin vardag.

Man har rätt att förstå när staten utövar makt över en, heter det. Men för det behöver man snarare en jurist än en tolk, och inte ens då finns någon garanti för att man verkligen förstår den faktiska innebörden. Ytterst måste det vara individens ansvar att hantera det samhälle som han eller hon lever i.

Det är inte ”hårda tag”, utan en tro på egenansvar som liberal princip.