Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Centerpartiets nya grundavdrag ska kompensera för höga kommunalskatter i landsbygdskommuner. Bild: Adam Ihse /TT

Frida Jansson: Annie Lööf, är det bara halva landet som ska leva?

Kommunerna måste få hjälp på andra sätt än att staten öser skattekronor över vissa människor men inte andra.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

”Skatteklyftan är inte bara en djup orättvisa utan riskerar också att försämra utvecklingen på landsbygden ytterligare” sa Annie Lööf under Centerpartiets presskonferens i Almedalen. Centerledaren vill sänka skatten för landsbygden genom att ge glesbygdsbor i nordvästra Sverige ett höjt grundavdrag på 11 000 kronor om året per person.

Det innebär 3 700 kronor i sänkt skatt för en vanlig löntagare. Att höja grundavdraget är en god idé, men det är tråkigt att Centerpartiets skattesänkningar börjar och slutar i de nordvästra delarna av Sverige.

Problemet med förslaget är att det inte utgår ifrån människors förutsättningar utan slår geografiskt på måfå. I grunden är det en rättvisefråga – varför får en fabriksarbetare i Arvika sänkt skatt, men inte en i Grums? Det är 46 minuter med bil mellan orterna, men i skattestålar kommer avståndet bli längre.

Vidare kommer det nya grund- avdraget leda till snedvridningseffekter för företag. Incitamenten för att starta företag på en ort som inte omfattas av grundavdraget kommer att vara mindre än incitamenten att starta företag på en ort som omfattas av de föreslagna skattesänkningarna. Människor som får sänkt skatt kommer kosta mindre att anställa än de som inte får det.

Geografin kommer alltså styra i högre grad än förutsättningarna för att tillverka själva produkten. Skatteklyftan som Annie Lööf vill ta bort kommer hon att ersätta med en ny, genom snedvridningen av incitamenten.

Det är bra att kommunernas krisande ekonomi debatteras. På Centerpartiets ekonomiska seminarium i Almedalen sammanfattade organisationen Sveriges Kommuner och Landstings chefsekonom Annika Wallenskog läget för många kommuner: ”Skitjobbigt, typ så”. Om man är kommunpolitiker går man till jobbet med en brännande att göra-lista. Minskad skattekraft, förändrad demografi och ständigt ökande utgifter är några av punkterna.

Det är givetvis allvarligt, men kommunerna måste få hjälp på andra sätt än att staten öser skattekronor över vissa människor men inte andra. Det duger helt enkelt inte. Annie Lööf vill kompensera för de högre kommunalskatterna som finns i delar av Norrland. Men det är inte så konstigt att skatten är högre där än i andra kommuner – det är större avstånd och bor färre antal människor.

I nuläget kompenseras fattigare kommuner av utjämningssystemet. Bara genom att förändra utjämningssystemet i grunden kan man lösa de problem som Annie Lööf identifierat. Det handlar om att skjuta till mer pengar från staten till kommunerna och sedan granska var pengarna tar vägen – inte duttsänka skatten för Arvikabor.

Sänkt skatt är bra – oavsett var man bor. När det kommer till landsbygdskommunerna sitter de i samma sits som alla andra kommuner – de har bara i regel mycket sämre förutsättningar. Läget är akut för kommuner i både norr och söder. Om man vill hitta en lösning på det får man gräva betydligt djupare i jorden än Annie Lööf.