Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Österrike. Sebastian Kurz (till vänster) skakar hand med de grönas partiledare Werner Kogler för att markera bildandet av en ny högergrön regering. Bild: Ronald Zak
Österrike. Sebastian Kurz (till vänster) skakar hand med de grönas partiledare Werner Kogler för att markera bildandet av en ny högergrön regering. Bild: Ronald Zak

Svend Dahl: Fler partier borde göra en Kurz

I ett förändrat politiskt landskap finns det inga skäl att kategoriskt utesluta blågröna samarbeten.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

“Det är möjligt att både skydda klimatet och de yttre gränserna”, konstaterade Sebastian Kurz när han strax före nyår presenterade Österrikes nya regering. Som förbundskansler kommer Kurz att leda en koalitionsregering bestående av det egna högerpartiet, Österrikiska Folkpartiet (ÖVP), och de gröna.

I en tid när gamla statsbärande höger- och vänsterpartier på många håll befinner sig i kris, har den i dag 33-årige Kurz gång på gång dragit till sig omvärldens blickar. När han i början av 2017 tog över som partiledare var ÖVP ett krisande etablissemangsparti. Idélöst och sönderregerat efter åratal av storkoalitioner med Socialdemokraterna hade ÖVP svårt att hävda sig i konkurrensen med det högerpopulistiska partiet FPÖ.

Budskap om förnyelse och ledarskap, inte olika de som gjorde Emmanuel Macron till Frankrikes president, i kombination med en restriktiv invandringspolitik förändrade emellertid bilden av ÖVP, som vände utvecklingen och blev största parti i valet hösten 2017.

Detta fick bland annat Finlands före detta statsminister Alexander Stubb att tala om Kurz som en förebild för andra europeiska högerpartier: “Ska mittenpolitiken överleva, måste du göra en Kurz”, konstaterade han (Financial Times 6/1-2019).

Efter valet bildade Kurz regering tillsammans med högerpopulisterna i FPÖ. Men regeringen fick ett abrupt slut våren 2019 i och med den så kallade Ibizaskandalen, där det avslöjades att FPÖ:s partiledare var beredd att ge ryska intressen fördelar i utbyte mot stöd till hans parti. Det fick en del att spå slutet för den europeiska högerns underbarn.

Men i stället gick Kurz stärkt ur skandalen. I nyvalet i september gick ÖVP fram sex procentenheter till 37,5 procent av rösterna.

Både Kurz och de grönas partiledare Werner Kogler, valets andra vinnare, vittnar om tuffa förhandlingar för att få den nya regeringen på plats. Slutresultatet inkluderar sänkt inkomst- och bolagsskatt, förbud för flickor under 14 år att bära slöja i skolan, införandet av en flygskatt och satsningar på järnväg och billigare kollektivtrafik.

Redan nu talas det om hur den högergröna regeringen lär få efterföljare runt om i Europa. Inte minst skulle det kunna blir resultatet av det tyska förbundsdagsvalet nästa år.

Från en svensk horisont kan det tyckas osannolikt att borgerliga partier och Miljöpartiet skulle finna varandra på nationell nivå. I ett förändrat politiskt landskap där traditionella blockbildningar och konstellationer förlorar i betydelse finns det emellertid inga skäl att kategoriskt utesluta blågröna samarbeten. Tvärtom finns redan i dag en lång rad samarbeten på kommunal och regional nivå som visar på möjligheten för borgerliga partier att komma överens med Miljöpartiet.

Kanske kan man se Sebastian Kurz högergröna regering som ett tecken i tiden. Invandringen och klimatet är de två frågor som hamnar högst på väljarnas agenda i många länder. Det måste varje parti som gör anspråk på att leda regeringar förhålla sig till, precis på samma sätt som de måste besitta förmågan att pragmatiskt navigera alltmer splittrade politiska system. Vi kan kalla det att göra en Kurz.

Svend Dahl

fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån