Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Riksdagens samtal om mäns våld mot kvinnor har utmynnat i stöd för ett antal konkreta förslag.  Bild: Jessica Gow/TT
Riksdagens samtal om mäns våld mot kvinnor har utmynnat i stöd för ett antal konkreta förslag. Bild: Jessica Gow/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Fler insatser krävs för kvinnors trygghet

Mäns våld mot kvinnor är ett för stort och mångfacetterat problem för att kunna lösas i en politisk handvändning.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Mäns våld mot kvinnor går inte i karantän. Det har både fortsatt och tycks ha ökat under pandemiåret, när fler är hemma och isolerade. Att fem kvinnor blivit dödade av män de haft en relation med de senaste veckorna har nu fått politikerna att vilja ta i med hårdhandskarna mot problemet.

Fredagen den 23 april kallade jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) till ett möte med alla partier i riksdagen, för att diskutera frågan. I grunden verkar alla partier överens om att mer behöver göras för att tackla problemet. Det är välkommet. Årligen dödas omkring 15 kvinnor av män de är eller varit tillsammans med, ofta efter att ha levt en tid med allt mer eskalerande våld i vardagen.

Dödlig utgång är den extrema slutpunkten på ett fenomen som är långt mycket vanligare och mer utbrett. Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet från 2019 fanns det under året 9 000 som misstänktes för misshandel i parrelation. Samma år anmäldes 1 720 fall av grova kvinnofridskränkningar.

Efter samtalen verkar en bred politisk enighet även råda kring vilka typer av förslag som är tänkbara. Regeringen har låtit meddela att man går fram med förslag om skärpt straff vid grov kvinnofridskränkning, samt ökade anslag till kvinnojourer.

"Fler män som slår ska åtalas och dömas för sina brott" säger inrikesminister Mikael Damberg (S) om förslag på mer resurser till polisen. Utökade möjligheter att ge kontaktförbud och sätta in fotboja för att se att det efterföljs är också aktuellt.

Det är i mycket bra och konstruktiva förslag, som nu – när man verkar ha funnit rätt brett stöd i riksdagen – borde kunna göra skillnad för kvinnors liv och trygghet. Samtidigt är det en slags tragedi att det ska behövas flera aktuella dödsfall för att saker ska hända. Mäns våld mot kvinnor har diskuterats i riksdagen under decennier. Om man verkligen tror att de här åtgärderna hjälper, varför har de inte genomförts tidigare?

Till partiernas försvar är det inte heller en lätt fråga att lösa. Klyschan att det behövs mer handling och mindre snack upprepas gång på gång – av såväl Annie Lööf (C) som anser att partierna har bra förslag som inte omsätts i handling (SvD 20/4), som Ebba Busch (KD) som kritiserade att regeringen bjöd in till ett "samtalsmöte" i stället för ett "handlingsmöte" (Expressen 23/4).

Men mäns våld mot kvinnor är ett för stort och mångfacetterat problem för att kunna lösas i en politisk handvändning. Det betyder inte att det inte finns insatser som kan göra skillnad, tvärtom så är alla små steg i rätt riktning mödan värd.