Stora klasser och få lärare är en väg till hög lönsamhet för friskolor.
Stora klasser och få lärare är en väg till hög lönsamhet för friskolor. Bild: Jonas Ekströmer/TT

För att rädda skolan måste politikerna dra i nödbromsen

En ny bok om skolkoncernernas snabba expansion visar att utvecklingen i den svenska skolan går åt helt fel håll. Nu måste politikerna hitta – och dra i nödbromsen.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Sverige är unikt när det gäller hur skolan fungerar, bland annat genom att den offentliga finansieringen av kommunalt drivna skolor och fristående skolor i grunden är lika genom skolpengen. Tilldelningen av skolpengen bestäms också genom de val som föräldrar och elever gör genom det fria skolvalet.

Detta har skapat ett skolsystem där marknadskrafterna har fått en stor påverkan i hur pengarna fördelas mellan olika skolor, ett system som har sin grund i friskolereformen som genomfördes för 30 år sedan.

Ett resultat på senare år av det här skolsystemet är framväxten av allt större skolkoncerner, antingen genom att nya skolor startas i rask takt i olika kommuner eller genom att stora friskoleföretag köper upp små och mindre skolenheter.

ANNONS

Skolkoncernernas snabba expansion i Sverige är också ämnet för en ny bok som kommer ut i dagarna, ”De expansiva” skriven av skoldebattören Marcus Larsson. Boken ger en beskrivning av en utveckling som går i rasande fart och håller på att rita om den svenskan skolan, där stora skolkoncerner som till exempel Academedia, Internationella engelska skolan och Kunskapsskolan tar allt större marknadsandelar. Utöver dessa koncerner finns det flera mindre snabbväxande företag som vill in på den lukrativa skolmarknaden.

Som Marcus Larsson visar i sin bok är några orsaker till den här utvecklingen att skolan är en lönsam bransch och en stabil investering för riskkapitalbolag.

Marcus Larsson driver sedan 2017 Tankesmedjan Balans tillsammans med sin kollega Åsa Plesner. Syftet med Balans är att undersöka och opinionsbilda kring obalansen mellan krav och resurser i välfärden, och verksamheten finansieras genom bidrag från allmänheten, så kallad ”crowdfunding”. Och under de år som Tankesmedjan Balans har funnits har man fått ett stort genomslag i samhällsdebatten, inte minst inom just skolans område.

I ”De expansiva” har Marcus Larsson gjort en grundlig undersökning av de svenska skolkoncernernas utveckling de senaste åren och vad som gör att de har kunnat växa så snabbt. Det är en på det stora hela en skrämmande bild av stora aktörer på skolmarknaden som gör allt för slå vakt om sina egna ekonomiska intressen och därmed vill hindra förändringar som leder till minskad lönsamhet.

ANNONS

För att förstå hur vi har hamnat i denna till synes mörka återvändsgränd behöver man känna till några av de mekanismer som styr skolans finansiering.

Finansieringen av skolan är konstruerad för att hela tiden hålla nere kostnaderna, bland annat genom den täta sammanflätningen mellan de kommunala och fristående skolorna. Skulle en kommun öka finansieringen till de egna skolorna får friskolorna per automatik tillgång till samma höjning genom en ökad skolpeng. Det skapar alltså ett tryck på en kommun att hela tiden hålla igen på pengarna till de kommunalt drivna skolorna.

Utöver detta saknas det skarpa krav på skolor att anställa behöriga lärare och en reell möjlighet att utvärdera och jämföra skolorna resultat, vilket leder till att det finns pengar att spara in på för de stora skolkoncernerna.

En annan mekanism som är ett resultat av den marknadifierade skolan är att friskolekoncernerna kan locka till sig mer lättundervisade elever, vilka därmed också är mer lönsamma. Att en friskola kan sätta ett tak för hur många elever som ska gå på skolan innebär också att den har det lättare för att optimera verksamheten jämfört med en kommun.

Så länge som inget görs åt att ändra på skadliga mekanismerna i skolsystemet kommer utvecklingen obönhörligen gå mot en större segregation och minskad likvärdighet. Det är detta som Marcus Larsson visar med sin bok De expansiva, och med sina tidigare rapporter och böcker från Tankesmedjan Balans.

ANNONS

Den svenska skolan har alltmer blivit en plats med vinnare och förlorare. Det är helt ovärdigt ett land som Sverige. I stället ska skolan vara ett ställe där alla elever ska ges lika möjligheter till en bra utbildning oavsett var och när en elev går i skolan. Så är det inte i dag. Boken De expansiva är i det här sammanhanget ett viktigt bevis på att utvecklingen går åt helt fel håll.

Nu måste ansvariga riksdagspolitiker vakna upp och inse att det är dags att dra i nödbromsen. Det är bråttom att hejda den långtgående marknadifieringen av den svenska skolan. För barnens och hela samhällets skull.

ANNONS