Ebba Busch vill vrida tillbaka klockan till 1970-talet.
Ebba Busch vill vrida tillbaka klockan till 1970-talet. Bild: Christine Olsson/TT

Föråldrad energipolitik är inte framtiden för Sverige

Regeringen bedriver en populistisk energipolitik, och tycks följa devisen ”Make Sweden nuclear again”. Det är inte att ta ansvar för klimatomställningen.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Efter en tids frånvaro i offentligheten återkom energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) med besked i veckan. På onsdagsförmiddagen ledde hon den uppmärksammade presskonferensen där regeringen presenterade formerna för det kommande elprisstödet till elkunder i södra Sverige. Senare på kvällen medverkade hon i SVT:s ”30 minuter” där hon grillades av Anders Holmberg och fick stå till svars för brutna vallöften.

Att Ebba Busch inte har varit så synlig är fullt förståeligt, som ny minister tar det tid att sätta sig in i sina sakområden. I det sammanhanget låter det också delvis annorlunda från Busch nu jämfört med under valrörelsen.

Då var fokus på att de höga elpriserna var den förra regeringens fel. Nu är bilden mer nyanserad och på presskonferensen lyfte Busch fram Rysslands storskaliga invasionskrig som en viktig orsak till det osäkra energiläget i Europa.

ANNONS

Men Ebba Busch har inte släppt tanken på att elsystemet har monterats ned av den förra rödgröna regeringen, och att lösningen är ny kärnkraft i Sverige. För att det ska bli möjligt krävs en ny lagstiftning där bland annat förbudet mot fler än tio reaktorer och på nya platser ska tas bort.

De fyra partierna som står bakom Tidöavtalet har också enats om att staten ska gå in med 400 miljarder kronor i kreditgarantier för ny kärnkraft. Det om något visar hur dyr och farlig kärnkraften egentligen är när skattebetalarna måste stå för en stor del av notan, inte kärnkraftsproducenterna.

Varför har vi då hamnat i det här läget att kärnkraften är lösningen på framtidens alla problem? En förklaring finns i de fyra högerpartiernas på många sätt populistiska retorik att det var bättre förr.

Under den gångna valrörelsen drev de fyra partierna hårt budskapet att en annan regering kan lösa Sveriges problem. Mycket fokus lades på lag och ordning, i alla fall före valet. Bara vi kommer till makten blir det förändring – till det bättre. Det var budskapet från högerpartierna.

Så här långt, en och en halv månad efter att regeringen tillträtt låter det väldigt annorlunda, frågan om lag och ordning finns knappt på agendan. När statsminister Ulf Kristersson själv ta till orda är det inte den organiserade brottsligheten han i första hand tar upp. I stället är det mångt och mycket energipolitiken, och då regeringens omläggning mot ny kärnkraft som är på tapeten.

ANNONS

En orsak till det kan vara att det är på detta område som regeringen mött mycket kritik, och att han då behöver försvara den nya linjen. Men ett mer troligt svar återfinns i att högerpartierna har hittat en fråga som berör många och att man där anser sig ha de rätta lösningarna. Men tyvärr, ny kärnkraft är inte svaret på morgondagens problem.

”Sverige mötte oljekrisen på 70-talet med en helt ny energipolitik, bröt kopplingen mellan tillväxt och ökande utsläpp, och blev en av världens första, nästan helt fossilfria industrinationer.”

Så sa Ulf Kristersson i sin regeringsförklaring, ett uttalande som mötte hård kritik. Vi är inte på långa vägar en fossilfri nation i dag, den resan har vi framför oss.

Syftet med uttalandet var i stället att indirekt lyfta fram kärnkraften som den stora lösningen på klimatomställningen, det vill säga utfasning av de fossila energikällorna. För det var just under 1970-talet som merparten av den svenska kärnkraften byggdes ut. Den nya högerregeringen har därmed ett tillbakablickande perspektiv i sin energipolitik. ”Make Sweden nuclear again” skulle man kunna uttrycka det med andra ord.

Men det betyder inte att allt annat också var bra då. Jag tror egentligen inte att det är många som på allvar skulle vilja leva i 1970-talets Sverige, den tid som Ulf Kristersson drömmer sig tillbaka till. Vi har i dag en så mycket högre levnadsstandard jämfört med hur det var för ett halvt sekel sedan.

ANNONS

Om den nya regeringen har gjort det till sitt paradnummer att i energipolitiken nostalgiskt blicka tillbaka kan man säga att tillbakablickandet är Sverigedemokraternas grundläggande idé. Man vet vad man har haft men inte vad man kan få. Det här perspektivet går igen i Donald Trumps slogan ”Make America great again”.

Man ska inte klandra väljarna för att det nostalgiska budskapet går hem. I stället är det politikerna som driver en sådan retorik som ska ställas till svars. Samhället förändras ständigt, och det är sällan som gårdagens lösningar passar bra för framtidens utmaningar.

När den nya högerregeringen snabbt vill lägga om kursen för svensk energipolitik tycks man inte vilja se vad som finns rakt framför ögonen, den otroligt snabba utbyggnaden av vindkraften. Den sker här och nu, och är bra både för Sverige och omvärlden när de fossila energikällorna måste fasas ut.

Att blicka tillbaka till de svunna tiderna, till en slags guldålder, är ett tacksamt sätt att bedriva politik. Men det är samtidigt förrädiskt. Vårt minne av det förflutna är ofta selektivt. Obehagliga minnen tynar långsamt bort och kvar blir de goda upplevelserna som förpackas i ett guldskimmer.

Att spela på dessa förrädiska känslor är inte att bedriva en ansvarsfull politik i den så nödvändiga klimatomställningen. Men det är precis det som högerregeringen gör med sin energipolitik.

ANNONS
ANNONS