Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Akut. En ambulans vid Södersjukhuset i Stockholm, varifrån det kommit flera vittnesmål och larmrapporter de senaste veckorna. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Joakim Broman: Ett vårdsystem som faller samman

Den som lyfter blicken kan konstatera att vårdsystemet fungerar allt sämre trots stora resurstillskott.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

En 83-årig kvinna fick ligga 13 timmar på akuten. Trots att hon misstänktes ha blodproppar i lungorna, en allvarlig diagnos, tog det sju timmar innan hon fick träffa en läkare. Efter hemkomst skrev dottern ett Facebook-inlägg (7/1) som delats mer än 35 000 gånger.

Några dagar senare skrev en läkare på Södersjukhuset, där händelsen inträffade, ett eget inlägg om situationen. "Nu har vi helt fullt på Södersjukhuset. Alla avdelningar är fullbelagda och överbelagda. På akuten ligger det 17 patienter som behöver läggas in, men som det inte finns någon säng till. Den som väntat längst på en vårdplats har väntat i mer än 15 timmar.”

Det låter som en scen ur en krigsfilm, men som läkaren förklarade för Aftonbladet (12/1) var det en helt vanlig söndag. Det hade inte hänt något särskilt – inga datorhaverier eller stora olyckor.

Man ska inte dra för stora växlar utifrån ögonblicksbilder eller enskilda berättelser. Poängen här är dock att varken dotterns eller läkarens berättelser är enstaka exempel, utan illustrationer av det som på vissa områden kan liknas vid en kollaps i svensk sjukvård. Problemen tar sig olika uttryck i olika delar av landet, men är blad på samma träd.

I storstäderna handlar det ofta om kraftigt överbelastade akutavdelningar. På många andra håll i landet är det snarare väntetider till primärvård eller specialist som är flera månader längre än den så kallade vårdgarantins riktlinjer. Antalet patienter som väntat mer än 90 dagar på operation eller specialiståtgärd har ökat med nästan 30 000 på sju år.

Resursbrist är en vanlig förklaring, och anledningen till att både Vänsterpartiet och Moderaterna under tisdagen (SR 14/1) gjorde utspel om höjda statsbidrag till kommuner och regioner. Men den som lyfter blicken kan snart konstatera att vårdsystemet fungerar allt sämre trots stora resurstillskott.

Mellan 2013 och 2017 ökade Sveriges utgifter för hälso- och sjukvård från 400 miljarder till över 500. Sedan 1970 har vårdutgifternas andel av BNP fördubblats, från 5,5 till 11 procent. Som ekonomen Stefan Fölster skriver i Aftonbladet (10/1) har antalet läkare per tusen invånare ökat med 28 procent de senaste fem åren. Enligt Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, har också mängden sjuksköterskor per invånare ökat med 16 procent.

Samma vårdpersonal träffar och behandlar dock allt färre patienter. De ökade medlen går i stor utsträckning till vårdadministration eller -administratörer, snarare än till fler vårdplatser eller patientbesök. Produktiviteten minskar. En del av detta har rimliga förklaringar. Vårdkostnaderna stiger i alla länder där inkomsterna ökar. En åldrande befolkning innebär givetvis också högre kostnader.

Men med det sagt presterar det svenska systemet sämre än i de flesta jämförbara länder. Regionmodellen innebär att Sverige i praktiken har 21 olika vårdbyråkratier i stället för en, och att hjulet måste uppfinnas gång på gång både när det gäller organisationsförändringar, inköp av journalsystem eller implementering av ny teknik.

Situationen på Södersjukhuset kan vara en väckarklocka, men till sist är det systemfrågorna som behöver diskuteras i svensk vård.