Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Trots en stor osäkerhet håller statsminister Magdalena Andersson fast vid Sveriges allianslösa linje. Bild: Jessica Gow /TT
Trots en stor osäkerhet håller statsminister Magdalena Andersson fast vid Sveriges allianslösa linje. Bild: Jessica Gow /TT

Mattias Karlsson: Ett Natomedlemskap är bäst för Sveriges säkerhet

200 år av allianslöshet säger ingenting om hur det blir i morgon, om en vecka, om en månad eller om fem år. Sveriges nationella säkerhet måste bygga på hur det ser ut i dag och hur det kan se ut i framtiden.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Vladimir Putins brutala krig mot Ukraina har i grunden förändrat den säkerhetspolitiska ordningen i Europa, och det har i allra högsta grad påverkat Sverige. Därför är det helt naturligt att debatten om ett svenskt Natomedlemskap hamnar högt på agendan. I centrum för denna debatt finns Socialdemokraterna som håller fast vid sin linje att inte öppna dörren till Nato.

Statsminister Magdalena Anderssons nästan famösa uttalande tidigare i veckan om att en svensk Natoansökan skulle destabilisera läget i Europa fick mycket kritik, både i Sverige och utomlands. I en längre intervju i Dagens Nyheter utvecklade hon sitt resonemang så här:

”Vi har varit militärt alliansfria i 200 år och det har tjänat Sverige väl. Det har hållit oss undan krig så man ska ha väldigt goda argument om man ska ändra den linjen”, sa Magdalena Andersson (DN.se 9/3).

Men det är ett konstigt resonemang. Sveriges säkerhet och beredskap ska inte bygga på hur det varit de senaste tvåhundra åren utan på en nykter analys av hur läget ser ut i dag och hur det kan se ut i framtiden.

Men allt är inte nattsvart vad gäller Sveriges säkerhet, på torsdagen meddelade regeringen på en pressträff att anslagen till försvaret ska öka kraftigt till motsvarande 2 procent av bnp. Det är en historisk upprustning av det svenska försvaret, och som en händelse ligger nivån också på den som gäller för Natomedlemmar, även om alla länder inte uppfyller det kravet.

På regeringens pressträff där försvarssatsningen presenterades berättade Magdalena Andersson att den första och sista frågan hon ställer sig inför ett beslut, är vad som bäst tjänar Sverige och svenska folkets säkerhet. Frågan är bara när polletten ska falla ner för statsministern och hennes parti.

200 år av allianslöshet säger ingenting om hur det kan bli i morgon, om en vecka, om en månad eller om fem år. Därför är det helt fel att förlita sig på den historiska linje som Sverige har haft utan den nationella säkerheten måste bygga på hur det ser ut i dag och hur det kan se ut i framtiden.

Det är dags att Sverige, tillsammans med Finland, gör sin beredskapsmässiga hemläxa och tar steget in i Nato. Och ett tungt ansvar för att ompröva sin hållning faller nu på Socialdemokraterna.

Den som gör en nykter analys av ett svenskt Natomedlemskap kommer också fram till att fördelarna vida överstiger nackdelarna. Ett Natomedlemskap är helt enkelt bäst för Sverige i den mycket osäkra tid som väntar efter Rysslands krig mot Ukraina.