Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Postens miljardförluster pekar på att bolaget måste förnyas. Bild: Jessica Gow/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: En post i tiden för hela landet kan bromsa miljardrullning

Det säger sig självt att Postnords verksamhet måste förändras med tiden och sviktande brevvolymer. Brevutdelningar varannan dag är därför en rimlig avvägning.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I delar av Skåne testar Postnord just nu att bara dela ut posten varannan dag. Blir det framgångsrikt kommer det utvidgas till resten av landet. Detta på grund av Postnords miljardförluster de senaste åren, och att brevbärare i dag går förbi var tredje brevlåda utan att dela ut några brev.

Tre riksdagsledamöter från Centerpartiet protesterar mot denna omläggning i en debattartikel i Aftonbladet (5/10) och kallar det ett experiment som söndrar landsbygden. Inte sedan Axel Oxenstierna grundade posten 1636 har posten delats ut varannan dag.

Samtidigt har ju en hel del hänt sedan Oxenstiernas dagar, och digitaliseringen har ett visst finger med i spelet när det gäller postens minskade lönsamhet. Sedan millennieskiftet har antalet brev som skickas halverats, och det fortsätter att minska med mellan 10 och 15 procent varje år. Paketen blir visserligen fler – men vinstmarginalen inom segmentet är liten och konkurrensen från andra företag stenhård, åtminstone i de större städerna.

Ett alternativ som kan vara väl värt att titta på är en övergång till digitala brevlådor, vilket 51 procent av svenskarna redan använder sig av enligt siffror från Internetstiftelsen. Titta bara på Postnords andra delägare – den danska staten – där sådana brevlådor redan är obligatoriska och används av 80 procent av befolkningen.

Samtidigt kan digitaliseringen inte ännu fylla allas behov. Redan i dag vittnar många äldre om ett digitalt utanförskap, och många kommer troligen behöva få myndighetsbreven hemlevererade även i fortsättningen för att det inte ska späs på ytterligare.

I grunden har posten ett viktigt samhällsuppdrag – att se till att myndighetsbrev och annan viktig information når fram – och för att uppehålla detta kan vissa ekonomiska förluster vara motiverade. Främst för att såväl äldre som de som bor i mer avlägsna orter ska vara säkra på att posten kommer fram.

Men de senaste årens miljardförluster pekar ändå på ett behov av att se över postens finansiering, vilket nu ska göras i en statlig utredning vars direktiv nyligen offentliggjordes. Den ska se över olika modeller – statliga stöd såväl som offentlig upphandling – och lämna ett lämpligt förslag på hur finansieringen ska gå till i framtiden. Förslaget kan innebära såväl att de olika tjänsterna som posten erbjuder finansieras på olika sätt, och att skilda metoder används i olika delar av landet.

Det vore en rimlig utgångspunkt. Behovet av en statlig post skiljer sig kraftigt åt mellan olika landsändar. Postnord pressas samtidigt i både städerna och i den avlägsna landsbygden, samtidigt som samhällsuppdraget – behovet av en statlig garant – inte finns överallt. Att exempelvis skala ner Postnords närvaro på konkurrensutsatta marknader skulle kunna innebära att det blir lättare att upprätthålla leveranser på andra håll.

Det säger sig självt att Postnords verksamhet måste förändras med tiden och sviktande brevvolymer. Brevutdelningar varannan dag är en rimlig avvägning – få brev är faktiskt så brådskande att de inte kan vänta en ynka dag. I de fall det verkligen är bråttom finns fortfarande möjligheten att betala extra för expressbrev – som inte berörs av förändringen.

Klart är att det är onödigt dyrt med brevbärare som åker ut till alla postlådor dagligen, även när det inte finns någon post att dela ut.