Ovillig. Socialminister Jakob Forssmed (KD) är inte intresserad av att bredda den pågående narkotikautredningens direktiv.
Ovillig. Socialminister Jakob Forssmed (KD) är inte intresserad av att bredda den pågående narkotikautredningens direktiv. Bild: Anders Wiklund/TT

En omodern socialminister

Sverige behöver en ny narkotikapolitik. Kriget mot narkotikan kan inte fortsätta vara ett krig mot människor med beroendesjukdom.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS

De narkotikarelaterade dödsfallen i Sverige ligger enligt expertisens bedömningar högt i förhållande till folkmängden. Under 2021 avled enligt Folkhälsomyndigheten 774 personer till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftning. 46 procent av dödsfallen utgörs av oavsiktliga överdoser, 32 procent av suicid och i 22 procent har sjukvården inte kunnat avgöra om avsikten varit att avsluta livet eller inte.

Räknar man enligt det europeiska måttet, drug related deaths, vilken är en av de fem nyckelindikatorer som medlemsländerna varje år rapporterar in till EU:s narkotikabyrå (EMCDDA), och som bara inkluderar narkotikaklassade substanser, avled 450 personer. Minst 60 procent av dessa var oavsiktliga överdoser.

Utöver överdoserna och självmorden sätter gängkrig finansierade av narkotika och drivna av maktkampen över drogförsäljningen skräck i människor över hela Sverige och orsakar ytterligare dödsfall. 2022 räknade polisen till 63 dödsskjutningar, de flesta av offren var unga människor som borde haft hela livet framför sig. Att något måste göras för att ta kontroll över situationen är uppenbart.

ANNONS

Strängare straff och satsningar på sociala insatser är en del. Men även narkotikapolitiken är en nyckelfaktor. Mycket forskning tyder på att den restriktiva hållning som Sverige haft under lång tid snarast har kontraproduktiva effekter, ökar de kriminella gängens makt och framför allt försvårar arbetet med att förebygga och behandla beroendesjukdom.

Därför vore det utmärkt med en utredning som tar ett omfattande grepp och undersöker konsekvenserna av en eventuell legalisering av cannabis, och även går på djupet med vad som skulle ske om Sverige till exempel avkriminaliserade eget bruk.

De direktiv som styr den nu pågående statliga utredningen, vilken tillsattes av den förra regeringen och som ska presenteras till hösten, har dock inget sådant innehåll. Tvärtom slås i den inledande meningen fast att den särskilda utredaren “ska föreslå hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete”.

Socialminister Jakob Forssmed (KD) verkar inte heller det minsta intresserad av att bredda utredningens perspektiv. Tvärtom påpekade han i Agenda i SVT (22/1) att han till skillnad från bland annat den norske riksåklagaren tycker att det är rimligt att polisen ska lägga tid och resurser på att jaga och lagföra beroendesjuka eftersom det fungerar avskräckande för unga.

Bland dem som inte håller med socialministern finns Liberala ungdomsförbundets ordförande Erik Berg som menar att ”vara rädd för svaren som en friare utredning kan komma att ge visar på en närmast dogmatisk syn på frågan. Men faktan bryr sig inte om gamla förbudsvurmares känslor och moralistiska tendenser. Statistiken är tydlig: Sveriges narkotikapolitik innebär onödig död och onödigt lidande. Hur detta kan minskas måste få utredas fritt från politiska pekpinnar” (Altinget 23/1).

ANNONS

Sverige behöver en ny och modern narkotikapolitik. Exakt hur denna bör se ut är omöjligt att slå fast innan man gjort en noggrann genomgång av de erfarenheter som finns på annat håll och övervägt hur en förändrad lagstiftning skulle påverka samhället som helhet. Att fortsätta kriget mot knarket på det sätt som gjorts fram till nu, medan dödsfallen, lidandet och skjutningarna ökar, är dock ingen framkomlig väg. Det borde även Forssmed förstå.

ANNONS