Dagens skola ger inte alla elever lika möjligheter.
Dagens skola ger inte alla elever lika möjligheter. Bild: Gorm Kallestad

En ojämlik skola är ett hot mot samhället

Den marknadiserade skolan leder till att likvärdigheten år efter år försämras. Det är inte att använda de offentliga resurserna så effektivt som möjligt. Skolans uppdrag skiljer sig också radikalt från andra verksamheter inom välfärden. Detta är den tredje delen i ledarsidans skolserie, och som bygger på tidigare publicerat material.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS

Vår tid tycks kännetecknas av att alla har rätt till sin sanning. Men det är fel. Alla har rätt till sin upplevelse av världen, men sanningen är gemensam, den skapar vi tillsammans. Detta är ett viktigt ställningstagande i vår tid, för att bryta en ökande polarisering. Hur når vi då denna gemensamma sanning?

Här kan vi ta hjälp av idén om bildning som kan definieras som den kunskap som vi har gemensamt. Men på många sätt saknar vi både en plattform för denna kunskap och en vilja att uppnå denna.

Det finns en spricka i allting, det är där pengarna rullar ut. Så kan man lite cyniskt uttrycka det om den svenska välfärden när man inte får valuta för de gemensamma skattemedlen. Särskilt stora tycks sprickorna vara i skolans värld.

ANNONS

I det svenska skolsystemet finns det många friskoleföretag som tar ut vinster. Detta är helt lagligt och helt enligt reglerna. Frågan är bara om samhället får den utbildning som eleverna har rätt till.

När det inom välfärden talas om att konkurrens är en bra drivkraft för att både öka effektiviteten och kvaliteten måste man när det kommer till skolans värld höja inte bara ett varningens finger utan flera.

Den som kritiserar dagens skolsystem där marknadskrafterna har en långtgående påverkan på hur skolans resurser fördelas, möts ofta av argumentet att konkurrens alltid leder till att man uppnår de mål man har satt upp, det vill säga både hög kvalitet och god effektivitet.

Men det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Skolkvalitet låter sig nämligen inte mätas så enkelt, och med dagens system för finansiering med den så kallade skolpengen skapas drivkrafter mellan olika skolhuvudmän att dra till sig elever som är mer lättundervisade, läs lönsamma.

Och vad är det som säger att föräldrarnas val av skola är ett bra mått på hur väl en skola presterar? De grunder på vilka föräldrar fattar sina beslut behöver ju inte alls stämma överens med hur väl en skola fungerar och kan utveckla sina elever i praktiken.

ANNONS

Det är inte konkurrens mellan skolor som driver fram en bra kvalitet och en effektiv fördelning av skolans resurser. Snarare tvärtom. Dagens skolsystem leder till allt större skillnader och minskad likvärdighet.

Det som i stället behövs är en gemensam tanke inom skolsystemet, att man strävar mot samma mål, att utbilda nästa generation samhällsmedborgare till gagn för både den enskilde eleven och för samhället i stort. Vi behöver alltså dra åt samma håll, inte slita isär skolan med konkurrens.

Dagens skolsystem med marknadsskola är ett haveri, men det kräver både kunskap och insikt för att se den klara sanningen genom samtidens dimmiga slöja.

Konkurrensen mellan skolor leder ej hem utan bort från likvärdigheten. Det är att svika vår tids skolgeneration när alla elever inte har en lika stor chans att förverkliga sina liv och drömmar.

Det heter att den sjuke bara har en önskan, att bli frisk. För äldre som inte längre kan bo själva ligger ett drägligt liv högt på önskelistan. Hur är det då med skoleleverna, vad önskar de? För dem är svaret inte lika enkelt, önskningarna kan vara många. Men en sak kan man med säkerhet säga, eleverna vet inte alltid sitt eget bästa.

Detta är en beskrivning av det som kallas för välfärdens kärna, nämligen vård, skola och omsorg. Även om detta är grovt förenklad bild så visar den ändå på något väsentligt om välfärdens utmaningar, de skiljer sig åt. Detta gäller särskilt skolan, vad eleverna önskar sammanfaller inte alltid med vad samhället i stort vill.

ANNONS

Skolans uppdrag finns både här och nu, och i framtiden. Givetvis är det viktigt att eleverna mår bra i skolan. Skolan har också ett annat, mycket stort uppdrag, att utbilda framtidens medborgare. Det är i det här långa perspektivet som skolan skiljer ut sig från de andra delarna av välfärdens kärna. Det är också här det finns problem med dagens marknadsstyrda skola.

Det fria skolvalet och skolpengen är två centrala delar av dagens skola. Med skolvalet har föräldrar och elever rätten att välja skola och med varje elev följer en skolpeng. En stor del av makten över skolans finansiering ligger alltså på den enskilde. Men detta skapar problem.

Eleven vet nämligen inte alltid sitt eget bästa, ibland vet inte ens föräldrar vad som är bäst för sina barn i skolan. Därför är det mycket riskabelt att låta den offentliga finansieringen av skolan vara rörlig och kopplad till föräldrar och elever.

Pengarna kommer inte att utnyttjas så effektivt sätt som möjligt utan det uppstår ett glapp mellan vad de enskilda, föräldrar och elever, önskar och vad samhället i stort önskar. Detta talar starkt för att skolpengen inte ska vara rörlig så som den är i dag genom skolvalet.

Det är landets kommuner och friskolor som har ansvaret för skolorna i Sverige. Skolan är med andra ord decentraliserad. Detta är i sig inte ett problem om det hade funnits en stark kontroll över finansieringen kopplad till skolornas resultat.

ANNONS

Men så är det inte. I stället fördelas en stor del av skolpengarna efter de enskildas önskemål. De elever som kommer från studievana hem och gör ett aktivt skolval blir i friskoleföretagens ögon en guldgruva. Det leder till att friskolor som kan fylla sina skolor till sista bänkraden inte har svårt att få svarta siffror på sista raden i sina resultaträkningar.

De elever som kommer från socialt mer utsatta miljöer behöver däremot mer stöd och hjälp, vilket kräver mer resurser. I friskoleföretagens ögon är de eleverna inte lika lönsamma.

Visserligen har en kommun ett kompensatoriskt uppdrag, det vill säga att fördela pengarna efter behov. Men i praktiken fungerar det inte vilket är väldigt tydligt i de stora skillnader som finns mellan skolor, både inom en kommun och i landet i stort.

Skolan ska självklart följa principen att elever ska få den hjälp de har behov av för att klara sin skolgång. Men som dagens finansiering ser ut fungerar det inte så.

I stället har vi fått en skola som fördelar resurserna efter elevernas önskemål och gynnar de som gör aktiva skolval. Skolan får med andra ord det allt svårare att vara likvärdig. Och med en marknadsstyrd skola minskar likvärdigheten år efter år.

ANNONS

Jag har därför en önskan, det är hög tid att vända denna negativa utveckling.

Skolan har i dag fel fokus, det är elevernas utbildning som ska vara i centrum, inte pengar eller vinster. Tyvärr har både kommuner och friskolor ett stort intresse av att bedriva en skolundervisning till så låg kostnad som möjligt. Problemet är att en dålig skola i dag ofta inte syns förrän eleverna går vidare till en högre utbildning eller kommer ut i yrkeslivet. Men då är det för sent.

Friskoleförespråkarna hävdar att det inte är pengarna som ska vara i fokus utan kvaliteten på undervisningen. Problemet är bara att skolan är ett uppdrag som omfattar hela samhället, det vill säga alla elever.

Skolan har ett viktigt uppdrag i att ge alla barn kunskaper så att de får möjlighet att förverkliga sina liv och uppfylla sina drömmar. För att nå det målet behöver skolan var likvärdig så att alla barn ges samma möjligheter till en bra skolgång.

Skolan har även ett annat viktigt uppdrag, att säkerställa samhällets framtida kompetensförsörjning. Detta kan bara åstadkommas genom att skolan håller en hög kvalitet.

Tyvärr ser verkligheten dyster ut i båda avseendena, likvärdigheten försämras och i internationella kunskapsmätningar ligger Sverige fortfarande efter andra jämförbara länder. Det är så här det ser ut.

ANNONS

Skolan har blivit en cynisk affärsmodell där det till stor del handlar om att pressa ner kostnaderna så mycket som möjligt och maximera vinsterna. Därför behövs skolreformer med fokus på att de gemensamma resurserna kommer elever till del.

Sprickorna i den svenska skolan behöver helt enkelt täppas till så att inte pengarna rullar ut och hamnar i friskoleföretagens fickor.

Alla barn har rätt till en likvärdig skola med hög kvalitet på undervisningen.

Med det fria skolvalet och skolpengen ligger det i sakens natur att man vill lyfta fram att individen har valfrihet att söka sig till den skolan man vill gå på. Givetvis har alla skolor en läroplan och en skollag att följa.

Ändå kan man säga att allas rätt till sin sanning och allas rätt till valfrihet i skolan är sprungna ur samma tanke, det vill säga att individualismens seger över kollektivet. Ur ett liberalt perspektiv kan det låta bra, individuell frihet ska alltid försvaras.

Problemet är bara vad som händer i ett större perspektiv, finns det inget som binder samman individerna kommer samhället heller inte att hålla ihop. Det behövs helt enkelt en kunskap som vi har tillsammans, det behövs bildning.

För att vi ska uppnå det behöver det svenska skolsystemet reformeras. Dagens marknadiserade skola löser inte framtidens utmaningar, tvärtom.

ANNONS

Vi går raskt mot allt större skillnader mellan skolor och mellan elever. På sikt är det ett allvarligt hot mot det svenska samhället.

ANNONS