Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Märkliga resonemang bakom föreslagna regleringar av nikotinprodukter. Bild: Maja Suslin/TT
Märkliga resonemang bakom föreslagna regleringar av nikotinprodukter. Bild: Maja Suslin/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: En märklig tobakspolitik blir allt märkligare

Höga folkhälsoambitioner varvas med lika höga skatter, helt orelaterade till produkternas vådlighet.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Ett rökfritt samhälle till år 2025. Det är ett av regeringens mål kopplat till de höga folkhälsoambitionerna. I en ny statlig utredning ges regleringsförslag för nya nikotinprodukter som kommit ut på marknaden och som blivit allt mer populära de senaste åren, såsom e-cigaretter och tobaksfritt snus.

En ny lag för sådana tobaksfria nikotinprodukter – som i dag inte omfattas av tobakslagen – föreslås. Produkterna ska regleras med åldersgränser och krav på måttlighet i marknadsföringen, likt det som i dag gäller för tobak.

Även olika krav på produkterna – såsom att de inte får innehålla vitamintillsatser eller koffein – ingår i förslaget, och snussubstitut ska likt vanligt snus klassas som livsmedel.

Det är till viss del en begriplig harmonisering av lagstiftningen, för att den ska omfatta en ny form av produkter som tidigare varit oreglerade. Samtidigt presenterar utredningen ett virrvarr av, ur folkhälsosynpunkt, mer svårbegripliga resonemang.

Sverige har en låg andel rökare, men det ger inte hela bilden av vår tobaksanvändning. Samtidigt som färre valt att avstå rökning har andelen som snusar ökat. Ur hälsosynpunkt är det också att föredra, snuset innebär en klart mindre hälsorisk än rökningen.

Ändå har politiken även kommit att rikta in sig mot snuset, med högre skatter och krav på antalet prillor som en dosa måste innehålla, liknande kraven på cigarettpaket. Att nikotinet är beroendeframkallande, och att färre därför bör exponeras för det, används som motivering. Men det är en inriktning som saknar stöd i erfarenhet och vetenskap.

Snus är inte en inkörsport till cigaretter utan en utväg. Att Sveriges nikotinrelaterade dödlighet tack vare snuset är mycket låg jämfört med övriga Europa är ett bevis på det.

En liknande märklighet är förslaget om förbud mot smaksatta vätskor till e-cigaretter, som ska gälla även om produkten i fråga inte ens innehåller nikotin – likt hur smaksatta cigaretter är förbjudna för att skydda barn från lockande godissmaker. Men nu appliceras det alltså på produkter som inte ens är beroendeframkallande. Det är ”guilt by association” omvandlat till tobakspolitik.

Tyvärr känns spåren igen. Symboliska åtgärder ges stor vikt, trots att de riskerar att motverka målet. Höga folkhälsoambitioner varvas med lika höga skatter, helt orelaterade till produkternas vådlighet.

Strunt är strunt, om än i statliga utredningar, som Gustaf Fröding kanske hade sagt.