Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ny kärnkraft är en högerdröm. Bild: Björn Larsson Rosvall/TT
Ny kärnkraft är en högerdröm. Bild: Björn Larsson Rosvall/TT

Mattias Karlsson: En högerregering kan bli ett rejält bakslag för klimatet

För att lyckas med klimatomställningen behövs inte kärnkraft utan handlingskraft, politisk handlingskraft.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I veckan har det rapporterats om rekordhöga temperaturer utmed Nordamerikas västkust. I söndags kom de första nyheterna om extremt höga temperaturer i delar av västra Kanada och det slogs då nytt kanadensiskt rekord med 46,6 grader. Därefter har situationen förvärrats ytterligare och värmerekorden har avlöst varandra, som mest har det uppmätts 49,6 grader i samhället Lytton.

Extremhettan har fått stora konsekvenser, hundratals människor dött på grund av den långvariga värmen. Värmeböljan har också orsakat en rad bränder och i onsdagskväll tvingades invånarna i Lytton lämna sina hem innan byn slukades av lågorna.

Även om det finns en stor vilja hos lokala politiker att klara den svåra utmaningen genom uppmaningar att ”hålla ihop”, har samhällena i västra Nordamerika inte varit redo för extremhettan.

”Jag tror att det ligger i detta med breddgraden. Att man inte är beredd för att man planerar sitt samhälle efter det klimat man har, inte det man kommer att få. Man tar inte höjd för det här”, säger Gunilla Svensson, professor i meteorologi vid Stockholms universitet till TT.

Det går inte att med bestämdhet hävda att veckans extremhetta beror på klimatförändringarna. Däremot blir det allt vanligare med ett extremt väder i takt med att den globala medeltemperaturen höjs. Detta vet vi, och vi måste därför både förbereda oss för detta – och göra vad vi kan för att minska utsläppen av växthusgaser.

Detta är en av de allra viktigaste utmaningarna för framtiden.

I veckan har regeringskrisen utlöst intensiva samtal mellan riksdagspartierna, inte minst mellan högerpartierna då M-ledaren Ulf Kristersson i tisdags utsågs till sonderingsperson med uppdraget att söka stöd för att bilda en ny regering.

I torsdags meddelade Kristersson att han kastar in handduken efter att han insett att han saknar stöd i riksdagen. På pressträffen där han meddelade sitt besked berättade Ulf Kristersson om de samtal som han fört tillsammans med KD-ledaren Ebba Busch och de tilltänkta samarbetspartierna Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Kristersson berättade då att man ligger väldigt nära varandra i en rad politikområden som till exempel kriminalpolitiken och integrationsfrågorna, där man fört långtgående samtal. Kristersson menade att man inom klimat- och energifrågorna också ligger nära varandra.

Här närmar vi oss en intressant frågeställning: Hur skulle en högerregering med Ulf Kristersson som statsminister se på klimatpolitiken? En föraning av det får man i den inställning som de fyra högerpartierna har gemensam i energipolitiken, alla vill att Sverige ska satsa på kärnkraft. Det är alltså ingen vild gissning att samtalen i veckan har handlat om just kärnkraften.

Ulf Kristersson framhåller ofta att kärnkraften är ren och effektiv. Men samtidigt talar han inte om baksidorna, det vill säga att kärnkraften numera är oerhört kostsam att investera i, främst på grund av de rigorösa säkerhetskrav som omgärdar energikällan. Dessutom är avfallsfrågan med uttjänt kärnbränsle långt ifrån löst. Kärnkraften har på många sätt inte framtiden för sig.

Det finns andra förnyelsebara alternativ till kärnkraften. I Sverige handlar det framför allt om vindkraften som nu håller på att byggas ut i en rasande fart. I veckan kom nyheten att vindkraften redan till 2024 kommer att producera lika mycket som kärnkraften. Detta enligt branschorganisationen Svensk Vindenergi. Men utbyggnaden kommer att sluta där utan fortsätta därefter under flera år.

Det kan gå snabbt i svensk politik. För några år sedan rådde det enighet i Sveriges riksdag om klimatpolitiken och i stort sett alla partier stod då bakom det klimatpolitiska ramverket. Sedan dess har det hänt mycket och oenigheten på klimatområdet finns i dag just på energisidan, det vill säga om Sverige ska satsa på kärnkraften eller inte.

Lita på att det nya högerkonservativa blocket, där numera även Liberalerna ingår, inte kommer att släppa kärnkraftsfrågan. Det är synd. Politikerna bör var ärliga mot sina väljare. Klimatomställningen kommer förr eller senare innebära att vi alla behöver göra uppoffringar. Då duger det inte att politikerna lockar sina väljare med falska förhoppningar om att kärnkraften kan vara räddningen. Det är den inte. Kärnkraften hör helt enkelt till historien – och där ska den stanna.

En konservativ högerregering framstår allt mer som ett rejält bakslag för klimatet. Att lova guld och gröna skogar till folket genom en satsning på kärnkraft framstår inte som seriöst.

I stället måste vi alla vara redo för hur klimatförändringens konsekvenser kan drabba vårt samhälle. Av detta följer att vi måste gör allt för att minska och fasa ut de fossila energikällorna och ersätta dem med förnyelsebara alternativ.

För att lyckas med klimatomställningen behövs inte kärnkraft utan handlingskraft, politisk handlingskraft.