Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Dömd. Filmproducenten Harvey Weinstein dömdes nyligen till 23 års fängelse för våldtäkt och sexuella övergrepp. Bild: Seth Wenig

Malin Lernfelt: Efter Metoo-backlashen behövs en uppföljare

Kanske kan domen mot Harvey Weinstein på bredare front återföra fokuset till det vi aldrig borde sluta prata om, att kvinnor fortfarande utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Samtidigt som medierna på allvar började fyllas med coronarapportering kom en annan viktig nyhet, något som många längtat efter i över två år, men som nu hamnade lite under radarn.

Filmproducenten Harvey Weinstein dömdes i början av mars av domstolen i New York till 23 års fängelse för våldtäkt och sexuella övergrepp. (Aftonbladet 11/3)

Det var efter att New York Times och New Yorker hösten 2017 publicerat artiklar som tog upp att Weinstein under mycket lång tid utnyttjat, trakasserat och förgripit sig sexuellt på kvinnor inom filmbranschen som Metoo-rörelsen tog fart på allvar och spreds som en löpeld över världen via sociala medier.

Weinstein blev sinnebilden för alla de män som i kraft av sitt kön och sin maktposition behandlar kvinnor som förbrukningsvaror. Att han nu döms har ett starkt symbolvärde. Skådespelerskan Rose McGowan, som är ett av Weinsteins offer, skrev efter att rätten meddelat sitt utslag på Twitter att detta är ”Början på rättvisa. Det kommer mera, mina systrar. I dag är en viktig dag och ett stort steg framåt i vårt gemensamma läkande”.

Sverige var ett av de länder där Metoo fick starkast fäste och kvinnor från en rad yrkeskategorier gick samman och satte ned foten en gång för alla och markerade mot könsdiskriminering och sexuella övergrepp. Just då, runt årsskiftet 2017/2018 upplevde många det som skedde som en revolution och det fanns en djup övertygelse om att samhället aldrig mer skulle bli detsamma efter Metoo. Och rörelsen fick en del reella effekter.

En kartläggning som Sveriges Radios Ekoredaktion gjorde ett år efter att Metoo tagit fart visade bland annat att det i ett relativt stort antal domar 2018 rörande sexuella övergrepp fanns en Metoo-effekt.

Tack vare att vuxna, kända kvinnor, förebilder, gick ut och berättade öppet om vad de varit med om vågade många fler kvinnor anmäla, vilket ledde till att våldtäktsmän som annars inte hamnat inför rätten nu blev dömda. Det kan inte sägas vara annat än oerhört positivt och i de fallen har Metoo varit en ovärderlig kraft i samhället.

Samtidigt fanns det också relativt tidigt en kritik mot den fartblindhet som uppstod. I jakten på Weinstein-män blandades allvarliga brottsliga handlingar med allmänt skitstövelbeteende och anklagelser som senare visade sig sakna grund hej vilt i såväl sociala som traditionella medier.

Metoo har också upplevt en backlash då kvinnor som tidigt blev viktiga inom rörelsen nu dömts för förtal. Det är dessutom framförallt den typ av rapportering som synts under de senaste åren.

Kanske kan Weinsteindomen om och när den uppmärksammas på bredare front återföra fokuset till det vi aldrig borde sluta prata om: att kvinnor fortfarande allt för ofta objektifieras och utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp.

Kriget är långt ifrån vunnet och inte minst i de sociala medier som den yngre generationen är så förtjusta i som Instagram, Snapchat och Tiktok frodas ofta en misogyn kultur. Det skulle behövas en andra generationens Metoo för att stävja det, och förhoppningsvis har McGowan rätt – det kommer mera.