Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Välsedda. Spaningsledare Hans Melander och chefsåklagare Krister Petersson på onsdagens  digitala pressträff om Palmeutredningen. Bild: Polisen
Välsedda. Spaningsledare Hans Melander och chefsåklagare Krister Petersson på onsdagens digitala pressträff om Palmeutredningen. Bild: Polisen

Mattias Karlsson: Efter 34 år klarnar bilden av Palmemordet

Den som söker en trolig gärningsman till mordet på Olof Palme och ett sannolikt motiv behöver inte gå långt bort från brottsplatsen. Alla pusselbitarna finns där.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Tillbaka till brottsplatsen. Det blev chefsåklagare Krister Peterssons mantra när han tillträdde som ny förundersökningsledare i Palmeutredningen 2017. Men ingen hade väl några större förhoppningar om att Palmemordet skulle komma till ett avslut.

I vintras väcktes dock hoppet om att det 34 år gamla statsministermordet skulle få en lösning när Krister Petersson lovade att presentera en lösning till sommaren, och ett besked om han skulle väcka åtal eller lägga ner utredningen.

Med tisdagens uppklarade dubbelmord i Linköping fanns det ytterligare förhoppningar om en liknande, osannolik upprepning på onsdagen. Men så blev det inte, i alla fall inte med ny teknisk bevisning.

Palmeutredningen menar att den så kallade Skandiamannen, Stig Engström, är gärningsmannen till Palmemordet 1986. Men Palmeutredarna hade inget mordvapen eller ny dna-bevisning att presentera. Därmed lär heller inte mordet bli ”polisiärt uppklarat”, som det brukar heta när man har en känd gärningsman som inte kan fällas i domstol.

Onsdagens två timmar långa presskonferens med Krister Peterson och spaningsledare Hans Melander blev en omfattande redogörelse över vad som är känt och vad som inte kan sägas om Palmemordet. Det finns inget mordvapen att presentera, och så lär det också förbli enligt vad Nationellt Forensiskt centrum, NFC, säger. Det har gått för lång tid helt enkelt för att nu kunna säkra teknisk bevisning.

När man i stället utgick från de vittnesmål som fanns på mordplatsen på Sveavägen i Stockholm kunde man konstatera att det var en person vars uppgifter stack ut, och vars medverkan som vittne inte han styrkas av andra vittnen. Den personen är Stig Engström, som arbetade på Skandia den aktuella mordnatten, och lämnade sin arbetsplats på Sveavägen 44 några minuter före mordet.

Av vittnesmålen att döma finns det mycket som tyder på att de beskriver just Stig Engström som flyr från mordplatsen. Men av olika anledningar avfördes han helt från Palmeutredningen i början av 1987.

Eftersom Stig Engström avled 2000 kan inte åtal väckas. Därmed läggs förundersökningen ner.

Spekulationerna lär fortsätta om Skandiamannen verkligen är den rätta gärningsmannen. På onsdagen sa statsminister Stefan Löfven att Palmeåklagarens slutsatser ”är nog så nära sanningen man kan komma” och att han inte ser någon anledning till att man återupptar förundersökningen. Ett liknande besked gav även en av Olof Palmes söner, Mårten Palme, som tror att Skandiamannen är mördaren.

Den välkände kriminologen Leif GW Persson var däremot inte nöjd med onsdagens besked utan menade att det var en ”kolossal besvikelse” eftersom det inte finns ny teknisk bevisning.

Det sägs att tiden läker alla sår. Men Palmemordet är ett nationellt trauma och har varit ett öppet sår i Sverige i mer än tre decennier. När det nu har presenterats en gärningsman kan det öppna såret nu äntligen kan läka ihop.

Det är i alla fall förhoppningen, men tyvärr finns det för många frågetecken kring om Stig Engström verkligen är gärningsmannen, framför allt hur han inom loppet av två och en halv minut har lämnat Skandiahuset på Sveavägen, stött på paret Palme och sedan genomfört mordet.

Som synes kräver detta ett snabbt agerade, samt att Engström haft ett vapen med sig.

Låt oss gå tillbaka till brottsplatsen. Den första person som larmade om mordet var taxichauffören Anders Delsborn, som stod och väntade vid ett rödljus i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.

I ett första förhör med Delsborn framkommer att han såg ett par och en man samtala med varandra, nämligen Lisbeth och Olof Palme och gärningsmannen. Därefter hör Delsborn ett skott, vänder sig om och ser ännu ett skott avlossas från ett vapen. Därefter springer mördaren, något klumpigt, från mordplatsen på Tunnelgatan. Det här vittnesmålet togs inte upp på onsdagens presskonferens.

I ett av sina sista framträdanden i medierna blev Stig Engström 1992 intervjuad av branschtidningen ”Skydd och säkerhet” där han gjorde följande uttalande, enligt en artikel i magasinet Filter:

”Lägg ihop de här bilderna – paret tilltalas av en man som kanske känt igen dem och vil säga något till en livs levande världskändis som plötsligt kommer knallande Sveavägen fram från bion. Många har hälsat vänligt på Palme – han hade inte bara fiender. Tänk om den beundrade statsministern snäser av vederbörande på ett föraktfullt sätt. Avvisade och vända ryggen åt blir några av oss förbannade. Om då någon av oss går omkring med ett vapen – så kanske vi tar till det vid ett sådant tillfälle.”

Stig Engström gjorde många vilseledande uttalanden inledningsvis i Palmeutredningen, och det finns inte mycket som pekar på att han är en trovärdig person.

Men uttalandet från honom om ett eventuellt motiv till mordet kan inte viftas bort helt. Att Engström var en Palmehatare är väl belagt.

Den som söker en trolig gärningsman och ett sannolikt motiv behöver inte gå långt bort från brottsplatsen, alla pusselbitarna finns där. Att det skulle ta mer än 34 år för att få ihop pusslet är en stor förlust för det svenska samhället.

Spekulationerna lär fortsätta, men onsdagens besked att förundersökningen läggs ner är ändå ett viktigt besked i den största polisutredningen som Sverige har haft.

Ibland är det viktigt att konstatera att vi inte kommer längre än så här. Det är dags att gå vidare.