Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Förhoppningsvis kan Europols avlyssning hjälpa polisen att bryta de kriminella gängens dominans. Bild: Johan Nilsson/TT
Förhoppningsvis kan Europols avlyssning hjälpa polisen att bryta de kriminella gängens dominans. Bild: Johan Nilsson/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Dra rätt lärdomar ur Encrochat-insatsen

Det finns goda skäl till att lagstifta varsamt: avlyssning och datainsamling är kraftfulla verktyg som lätt kan missbrukas.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Två hundra gängkriminella sitter frihetsberövade. Ett antal mål har redan resulterat i fällande domar, i andra fall väntar fortfarande rättegång. Avlyssning på kommunikationstjänsten Encrochat har levererat goda resultat i kampen mot gängen.

Men bevismaterialet har kritiserats av försvarsadvokater som hävdar att det samlades in i strid med svensk lagstiftning – en advokat kallar det till och med för ”urskillningslös massavlyssning” (Ekot 23/3).

Priset för en krypterad Encrochat-mobil var runt 10 000 kronor, och utöver det en abonnemangsavgift på 15 000 i halvåret. Prislappen, kombinerat med att telefonerna bara gick att använda för att kommunicera med andra telefoner i Encrochats nätverk, gjorde att tjänsten nästan uteslutande nyttjades av kriminella gäng. Krypteringen företaget erbjöd skulle göra att mobilerna varken gick att spåra eller avlyssna.

Men Europol lyckades hacka sig in i systemet, och under de 74 dagar det dröjde innan Encrochat upptäckte intrånget hann man samla in en stor mängd material, däribland bevisning som nu ligger till grund för åtalen i Sverige.

Hittills har bevisen godkänts i svenska domstolar, även om avlyssning av det här slaget inte är förenlig med svensk lag. Operationen var nämligen laglig i Frankrike, där den skedde.

Men de stora framgångarna har lett till krav på liknande lagstiftning i Sverige. I en debattartikel i DN (27/3) argumenterar tre polischefer för att fallet visar att den svenska polisen behöver få utökade befogenheter – däribland lagstiftning som tillåter avlyssning i proaktivt syfte. Önskemålen är inte nya, men Encrochat blir ett starkt exempel på metodernas förtjänster.

Polisen påpekar samtidigt själva att en lagändring måste vägas mot integritetsaspekter. Ofta ställs ökad trygghet och integritet mot varandra, med konstaterandet att den ökade otryggheten fått färre att värdera integritet.

Ändå finns det goda skäl till att lagstifta varsamt: avlyssning och datainsamling är kraftfulla verktyg som lätt kan missbrukas.

Dessutom är det inte alltid så att fler och bättre digitala verktyg ger fler och bättre resultat. Utan tydligt avgränsade mål kan ständiga ökningar av datavolymer som samlas in liknas vid att göra höstacken större för att hitta fler nålar.

Som ersättning för Encrochat dyker det nu upp nya tjänster. För de kriminella blir det ett race mot ständigt mer sofistikerade krypteringsmetoder som håller polisen ute. Men kanske förändras också hur de använder tjänsten.

En viktig pusselbit i framgångarna var att de kriminella kände sig trygga på Encrochat – så trygga att vissa skickade bilder på sig själva till andra i nätverket. Om brottslingarna lär sig sin läxa kan liknande tillslag i framtiden ge mindre konkret bevismaterial.

Förhoppningsvis kan insatsen ge svallvågor i kampen mot gängen. På vissa håll har polisen redan märkt av förbättringar (SvD 26/3). Med stora delar av vissa gäng bakom lås och bom finns en öppning att hindra rekryteringen av unga.

Men det kräver aktiva insatser från polisen. Om ett gediget analogt polisarbete tar vid efter den digitala insatsen kan utvecklingen kanske brytas, och behovet av mer hemliga tvångsmedel minska.