Vid lunchtid på onsdagen avslöjade Aftonbladet att Vattenfall ansökt om att få bygga nya kärnkraftsreaktorer vid Ringhals. Och som tidningen rapporterade skulle effekten av de nya reaktorerna vara större än de nuvarande reaktorerna, och målet är att den nya anläggningen ska kunna anslutas till elnätet redan till 2032.
I en kommentar till Aftonbladet såg klimatminister Romina Pourmokthari (L) mycket positivt på Vattenfalls ansökan.
”Jag säger främst att det är mycket glädjande, det är mycket bra att man planerar för ny kärnkraft i Sverige. Vi måste bygga ut elproduktionen väldigt kraftigt, framför allt i södra Sverige, för att möta det elbehov vi har men också för klimatets skull”, sa hon.
Men det dröjde inte länge innan Aftonbladet tvingades justera sina uppgifter. Vattenfall har inte ansökt om att bygga nya reaktorer utan i stället ansökt om att Svenska kraftnät ska utreda möjligheterna för att bygga ny kärnkraft vid Ringhals.
Av Aftonbladets första nyhet blev det alltså inte mycket kvar. Att Vattenfall ber Svenska kraftnät om att utreda möjligheterna för kärnkraft vid Ringhals är inte samma sak som att ansöka om att bygga ny kärnkraft.
Vattenfall gick sedan under eftermiddagen ut med ett förtydligande.
”Ansökan är en del av förstudien och Vattenfall har inte tagit något investeringsbeslut eller beslut om att starta ett formellt projekt att bygga ny kärnkraft”, skrev Vattenfall i ett skriftligt svar till TV4.
Av ovanstående kan man ändå konstatera att frågan om kärnkraftens framtid i Sverige är hetare än på mycket länge. Framför allt för allt på grund av att de politiska vindarna har vänt till kärnkraftens fördel efter regeringsskiftet i höstas.
Det är en lång väg från idé till färdig kärnkraft. Att Sverige skulle ha nya kärnkraftsreaktorer på mindre än tio år låter i dagsläget inte realistiskt. Det finns förvisso en stor fördel i att bygga nya reaktorer på en plats där det redan finns ett kärnkraftverk, inte minst skulle en sådan utbyggnad sannolikt inte möta några större folkliga protester och infrastrukturen finns redan på plats.
Men så som kärnkraften behandlas av den nya regeringen så kan man inte säga annat än att den är dopad. Det står förvisso i Tidöavtalet att teknikneutraliteten på energiområdet ska återställas men på en annan punkt i avtalet står det att investeringar i kärnkraft ”ska stärkas genom särskilda statliga kreditgarantier uppgående till 400 miljarder kronor”. Dessa kreditgarantier är självklart ett sätt att ge kärnkraft ett ekonomiskt försprång gentemot andra energislag, läs förnyelsebar energiproduktion. Men trots att kärnkraften är dopad är dess framtid mycket osäker i Sverige.
Just nu går utvecklingen av sol- och vindenergi i rasande fart i ett globalt perspektiv. Kostnaden för nya solceller och vindkraftverk sjunker snabbt samtidigt som det finns en stark drivkraft i att fasa ut fossila energikällor. Denna utveckling sker här och nu. Eventuell ny kärnkraft i Sverige kan tidigast komma i början av 2030-talet, om ens då.
Det finns för mycket osäkerhet kring kärnkraftens framtid samtidigt som den förnyelsebara energin vinner alltmer terräng, både i Sverige och globalt. Här kommer därför ett litet råd till regeringen: Hellre hundra nya vindmöllor i havet än en ny kärnkraftsreaktor i fantasin.
