Inom vetenskapen är begreppet reproducerbarhet helt centralt. Det vill säga att ett experiment eller en studie får samma utfall oavsett vem som utför det. Att kunna upprepa ett forskningsresultat är en hörnsten i vetenskapen, och bidrar till att göra den trovärdig. Den här egenskapen av upprepningar kan man se i andra sammanhang, men om utgångspunkten är fel blir utfallet inte positivt.
Oavsett vem som skriver på Dagens industris ledarsida så är utfallet detsamma när det skrivs om skolsystemet – friskoleföretag och deras vinster är inga som helst problem för den svenska skolan, i stället menar man att konkurrensen mellan skolan leder till högre undervisningskvalitet. Och nu har det hänt igen.
När den vikarierande ledarskribenten Matilda Molander i veckan skrev sin första ledartext handlade den om skolan, och med budskapet att vinsterna i skolan inte är ett problem (Di 26/4). Förvisso lyfter Molander fram att dagens skolsystem har problem och att oseriösa aktörer inte hör hemma där. Men ändå är slutsatsen som alltid när det skrivs om skolan på Di Ledare, det är inga problem att skolföretag tar ut vinst.
Exakt samma skrev hennes kollega Henrik Westman för några veckor sedan och menade att ”företagsamhet och vinstintresse driver fram fler bra skolor, vilket gagnar elever, föräldrar och hela samhället” (Di 4/4). Tidigare i våras ondgjorde sig ledarskribenten Ellen Gustafsson över att Centerpartiet nu tycks vara för vinstbegränsningar i skolan varpå hon skrev: ”I privata företag är vinst ett viktigt mått på kvalitet. Spenderade pengar är det inte.” (Di 18/3)
Oavsett vem som skriver ledartexter om skolan på Di Ledare tycks alltså utfallet vara detsamma, det är bra att friskoleföretag gör vinster och marknadsskolan är i stort bra men den behöver smärre justeringar.
Det finns dock en väsentlig skillnad mellan vetenskapen och Di Ledare. Vetenskapen prövar alltid sina teser mot verkligheten medan Di Ledare inte tycks ta till sig av den verklighet som den svenska skolan befinner sig i, nämligen att vinstintresset inte på något sätt kommer eleverna eller samhället i stort till gagn. I stället vidhåller Di:s ledarredaktion till varje pris uppfattningen att konkurrens mellan skolor leder till högre effektivitet eller bättre kvalitet på undervisningen. Dogmatism kallas det.
Ett tips i all välmening till alla som är intresserade av den svenska skolan, läs på. Det är genom kunskap som var och en kan få insikt om hur skolan går mot allt större skillnader och sämre likvärdighet. Orsaken till detta är dagens långtgående marknadisering av skolan med en rörlig skolpeng, ett fritt skolval och möjligheter för friskoleföretag att ta ut vinster.
Detta skolsystem i sig skapar en drivkraft att bedriva skolundervisning så billigt som möjligt, inte att den är så bra som möjligt. Dessutom får friskoleföretag sin finansiering på förhand utifrån hur många elever man har lyckats locka till sig, alltså kommer själva kvaliteten på undervisningen inte att vara i första rummet.
Enkelt uttryckt kan man säga att de så eftersträvansvärda marknadskrafterna som är tänkta att leda till högre kvalitet är helt satta ur spel i skolans värld. Slutsatsen av detta är att skolan inte ska vara en marknad utan är ett samhällsuppdrag.
Läs mer:
LÄS OCKSÅ: Di-ledare som är helt på villovägar
