När Google hickar håller världen andan. Ja, lite så kändes det när man följde reaktionerna på sociala medier vid lunchtid på måndagen. Flera av Googles tjänster som Gmail, Youtube och Google Drive låg plötsligt nere för merparten av dess användare världen över.
Efter en dryg halvtimme verkade de flesta av tjänsterna vara online igen, och världen kunde andas ut efter att ha överlevt det digitala avbrottet.
Nå, det var ju bara en halvtimme och världen står inte och faller med Googles vara eller icke vara. Ändå är Googles avbrott en allvarlig påminnelse om några få aktörers nästan totala dominans på den globala digitala marknaden och hur beroende vi är av att de fungerar. Detta är särskilt tydligt nu när coronapandemin har gjort både distansarbete och distansundervisning till en ny norm.
Företagen det framför allt handlar om är Google och Facebook, men också andra giganter som till exempel Apple, Amazon och Microsoft. När enskilda företag har blivit ”too big to fail”, som det heter på engelska, bör man ta sig en rejäl funderare över hur samhället kan bli mindre sårbart.
Den tekniska utvecklingen leder till ständiga framsteg och de senaste decennierna har mänskligheten fått ta del av mycket nytta och glädje genom stora digitala landvinningar. Det finns mycket som är positivt med smartare mobiler och sociala medier som leder till en förbättrad kommunikation människor emellan.
Men inget gott som inte också för något ont med sig. I takt med att både vi som medborgare och samhället i stort blir mer beroende av den digitala världen ökar också riskerna. Det kan handla om hot och attacker från utomstående aktörer som till exempel en främmande makt som vill röja statshemligheter eller en kriminell organisation som vill utöva utpressning på företag eller enskilda.
Hoten kommer inte bara utifrån, de stora globala techjättarna kan också drabbas av interna haverier som får en enorm påverkan. Vad som ligger bakom Googles avbrott var ännu inte på måndagseftermiddagen känt.
Men oavsett vad orsaken är borde de ansvariga i Sverige ta sig en rejäl funderare på hur vi kan minska vår digitala sårbarhet.
I Sverige är det staten som har det yttersta ansvaret för transportsystemet för järnvägstrafik liksom för de allmänna vägarna. Detta är en infrastruktur som anses vara av så stort allmänt intresse att det är staten som är den bästa garanten för att den fungerar.
Det är förvisso en skillnad mellan en tjänst och själva infrastrukturen som denna tjänst förmedlas genom. I det sammanhanget är det viktigt att poängtera att det offentliga inte ska konkurrera med andra tjänsteleverantörer som till exempel Google. Däremot har staten en funktion i att ta ansvar för att det finns en fungerande infrastruktur, och då särskilt vid händelse av en kris.
Frågan är om inte den digitala infrastrukturen i Sverige på samma sätt som den fysiska infrastrukturen borde vara ett statligt ansvar. Det duger inte att hoppas på det bästa så länge det varar.
Den dagen internet på allvar går ner behöver staten ha en god beredskap för att snabbt vara på banan igen. De digitala motorvägarna borde alltså vara ett nationellt intresse.
