Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska skolan. Bild: Malin Hoelstad/SvD/TT
Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska skolan. Bild: Malin Hoelstad/SvD/TT

Mattias Karlsson: Di-ledare som är helt på villovägar

Det finns ett samhälle utanför Dagens industris ledarsida där en likvärdig skola är ett allmänintresse som berör oss alla.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Ett reportage i Dagens Nyheter om grundarna till Internationella Engelska skolan, Barbara och Hans Bergström, har den senaste veckan väckt stor uppmärksamhet (DN 11/12). Inte minst har ett antal profilerade högerdebattörer sett sig tvingade att försvara både paret Bergström och hela friskolesystemet. Budskapet från höger kan sammanfattas med att Barbara Bergström är en stor tillgång för Sverige genom sin skapelse Engelska skolan.

En av försvararna är ledarskribenten Tobias Wikström på Dagens industris ledarsida. I en ledartext tidigare i veckan beskriver han Engelska skolan som ” en framgångsrik friskoleaktör” och tar avslutningsvis upp att det är vanligt att offentliga åtaganden utförs i privat regi. Detta exemplifieras med bolag som bygger åt stat och kommuner, företag som ansvarar för kollektivtrafik eller att stora delar av vård och omsorg utförs av privata bolag.

”De tjänar pengar om de är framgångsrika i sina uppdrag. Annars väljs de bort och tjänar inga pengar alls. Det är god hushållning med skattepengar”, skriver Tobias Wikström (Di 14/12).

Det skrivs inte ut i klartext men undermeningen är uppenbar, framgångsrika friskoleföretag är bra för skattebetalarna. Men tyvärr, det går inte att jämföra ett byggbolags uppdrag för en kommun med hur ett friskoleföretag sköter sin uppgift uppdrag i samma kommun.

Ett skolföretag tar i grunden inte så stora risker, ersättningen är garanterad på förhand utifrån hur många elever man tar emot. Det sker alltså ingen upphandling där olika företag konkurrerar med varandra och det bästa anbudet vinner.

Det heter förvisso att en friskola kan tappa elever om den inte levererar tillräckligt hög kvalitet, men det är ett svagt argument. Vad som är kvalitet för föräldrarna behöver inte vara kvalitet för eleverna eller samhället i stort. Ett tydligt exempel på det är den betygsinflation som kan uppmätas från friskolor i ämnen där det saknas nationella prov.

Men den allra grövsta missuppfattningen är nog att dagens skolfinansiering är god hushållning av de gemensamma skattemedlen. Det fria skolvalet i kombination med en rörlig skolpeng är ingen som helst garanti för att pengarna används på ett effektivt sätt. Erfarenheterna visar att det kan vara precis tvärtom, med följden att skolpengarna inte används där de behövs mest.

Dagens industris ledarsida skriver ofta om frågor som rör ekonomi och finans och på sin hemsida skriver ledarredaktionen att de har ”fokus på företagarnas verklighet”. Och just företagarperspektivet är ett vanligt tema på Di:s ledartexter. Med tanke på tidningens inriktning på näringslivsfrågor är det också befogat.

Men när det gäller skolans uppdrag och hur det svenska skolsystemet fungerar måste man lyfta blicken från det senaste bokslutet och se bortom företagens styrelserum.

Ids man inte sätta sig in i hur det svenska skolsystemet fungerar och skolans resurser fördelas utan i stället bara strikt utgå från företagens verklighet kan man bara konstatera en sak, du ledarskribent på Di, bliv vid din läst.

Det finns ett samhälle utanför Dagens industris ledarsida där en likvärdig skola är ett allmänintresse som berör oss alla. Skolan är ingen marknad utan ett samhällsuppdrag.