Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att läsa en bok kan ge en ökad kunskap om andra människor, bildning helt enkelt. Bild: Martina Holmberg / TT
Att läsa en bok kan ge en ökad kunskap om andra människor, bildning helt enkelt. Bild: Martina Holmberg / TT

Mattias Karlsson: Det idiotiska och det hemska tillhör historien

Låt oss lämna det idiotiska och det hemska bakom oss och lyfta fram bildningen som framtidens lösning.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Vissa ords historia kan säga mycket om individen och hennes relation till samhället. Men då gäller det att välja rätt ord.

Ta till exempel ordet ”hemsk”, det har sitt ursprung i ”hem” och beskrev från början en person som inte lämnade sitt barndomshem och sin uppväxt. Med få intryck från omvärlden blev dessa personer hämnade i utvecklingen. Därefter utvecklades ordet till att betyda dum eller tokig, för att i modern tid få betydelsen ruskig eller skräckinjagande.

Utvecklingen av ordet hemsk visar på något djupt mänskligt, för att kunna utvecklas som människa är det viktigt att lämna sitt barndomshem, för att på så sätt möta omvärlden och vara öppen för nya intryck.

Ordet ”idiot” har en ännu längre historia, och kommer från början från grekiskan. I det antika Aten beskrev ”idiotes” en person som inte engagerade sig i det offentliga livet på torget, utan i stället höll sig i hemmet. I antiken värdesattes det offentliga livet framför de privata, men ordet ”idiotes” användes inte nedsättande. När ordet sedan lånades in till latinet fick det en mer negativ klang i betydelsen ”okunnig” och intolerant”. Därefter har idiot under århundradena gjort en stigmatiserande resa, inte minst i Sverige då det under lång tid har varit ett skällsord.

Här har vi alltså två ord som från början handlar om individens förhållande till samhället, två ord som med tiden har utvecklats till att få en mycket negativ klang. Det är som att ordens historia vill berätta att individen är en del av samhället, fast på att skrämmande sätt.

Då är det på sin plats att lyfta fram ett ord som pekar på att man är en del av samhället. Och det finns mycket närmare än man kan tro i ordet ”bildning”.

Idéhistorikern Sverker Sörlin skriver om ordets ursprung i sin bok ”Till bildningens försvar”. Bildning har sitt ursprung från tyskans ”bildung”, där ordet under medeltiden användes för att beskriva en avbildning. Tanken är som följer. Gud har skapat människan till sin avbild. Människan har därmed förmågan att efterlikna Gud, och bildning kom att användas i betydelsen dygd, omdöme, visdom, omtanke om andra människor, skriver Sörlin.

Snabbspolning fram till 1800-talet, och ordet bildning får en något annorlunda betydelse. Inom den offentliga förvaltningen hade det då uppstått ett växande behov av att hantera gemensamma frågor. Tjänstemannen var den som hade att balansera olika intressen mot varandra och söka det bästa för allmänheten. I stället för att vara specialist skulle tjänstemannen vara bildad. Ordet bildning har alltså fått en betydelse som är tydligt kopplat till det gemensamma samhället.

Sverker Sörlin skriver i sin bok att bildningen behöver återupprättas, men nu som något som delas av många fler, en större allmänhet som bryr sig om sina medmänniskor och som är aktiva i samhället.

Vårt språk förändras i takt med att samhället utvecklas. Vänder man blicken framåt utifrån dagens horisont finns det en rad stora samhällsutmaningar som måste lösas, inte minst klimatkrisen. Detta är ett ansvar som berör alla.

Låt oss lämna det idiotiska och det hemska bakom oss och lyfta fram bildningen, det vi vet tillsammans, som en av de kanske viktigaste lösningarna på framtidens utmaningar.