Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
För tredje gången ska Sveriges möjligheter att tillåta gårdsförsäljning ses över. Bild: Björn Lindgren/TT
För tredje gången ska Sveriges möjligheter att tillåta gårdsförsäljning ses över. Bild: Björn Lindgren/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Det finns inga skäl att tveka om gårdsförsäljningen

Mycket lite tyder på att gårdsförsäljning skulle vara någon trojansk häst från storbolag som vill avskaffa monopolet bakvägen. Tvärtom skulle gårdsförsäljning vara gynnsamt för mindre väletablerade tillverkare.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Tredje gången gillt. Som en del av januariavtalet har regeringen nu beslutat att gårdsförsäljning av alkohol ska utredas ännu en gång. Utifrån EU-rätt ska utredaren avgöra om det går att öppna upp för gårdsförsäljning utan att hota Systembolagets monopolställning.

Det är nämligen så huvudargumentet mot gårdsförsäljning brukar låta. Om Sverige inför gårdsförsäljning skulle det äventyra det undantag som vid EU-inträdet ändå tillät Systembolaget att behålla sin särställning.

I en debattartikel i DN (12/10) kallar företrädare för IOGT-NTO förslaget för alkoholindustrins trojanska häst.

Sverige är det enda landet i EU som inte tillåter gårdsförsäljning – men inte det enda landet med ett statligt alkoholmonopol. På andra sidan Östersjön, i Finland, kombineras nämligen statliga Alko med gårdsförsäljning. Från början gällde gårdsförsäljningen bara traditionella drycker – såsom bärviner och kvass – men har på senare år utökats till att även omfatta öl.

I ett svar från EU-kommissionen 2009, på en fråga ställd av den svenska Europaparlamentarikern Christoffer Fjellner (M), skrev den dåvarande konkurrenskomissionären Neelie Kroes att ett undantag, av det slag som gårdsförsäljning är, inte skulle kräva att Sveriges alkoholmonopol avskaffades.

Mycket lite tyder alltså på att gårdsförsäljning skulle vara någon trojansk häst från storbolag som vill avskaffa monopolet bakvägen. Tvärtom skulle tillåtandet av gårdsförsäljning vara gynnsamt för mindre väletablerade tillverkare.

Att små bryggerier och vingårdar, vid visningar av tillverkningen och provsmakningar, tvingas hänvisa den som vill köpa en flaska till närmaste Systembolag är krångligt och svårbegripligt.

Dessutom finns det få skäl att vara rädd för det andra orosmolnet som brukar dyka upp i frågan – nämligen folkhälsan. Trots tjugo år av liberalisering av den svenska alkoholpolitiken – att fem av sex monopol (däribland import och försäljning till restauranger) tagits bort, alkoholreklam nu är tillåtet och att vi får ta hem stora mängder sprit från andra EU-länder – så har totalkonsumtionen minskat de senaste 15 åren. Den alkoholrelaterade dödligheten likaså.

Systembolagets service har också förbättrats avsevärt – tiden då alkohol inhandlades över disk och lämnades över i diskreta bruna påsar känns mycket avlägsen.

Sverige behöver alltså inte välja mellan att behålla alkoholmonopolet samt värna folkhälsan, eller tillåta gårdsförsäljning.

Var utredningen hamnar återstår att se, men förhoppningsvis blir det grönt ljus för gårdsförsäljning till slut. Det vore verkligen något att skåla för!