Försvarsmakten överklagar många former av byggen i Sverige.
Försvarsmakten överklagar många former av byggen i Sverige. Bild: Henrik Montgomery/TT

Det bör kosta att sinka byggande

Sverige behöver bygga 640 000 bostäder mellan 2018 och 2027, enligt Boverket. Tre av fyra behövs i de tre storstäderna.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Försvarsmakten säger nej. Nu senast handlar det om Hybrit-anläggningen i Luleå, där LKAB, SSAB och Vattenfall utvecklar en metod för fossilfri stålproduktion (SR 17/9).

Hybrits reduktionstorn anses bli för högt och kan påverka den närbelägna flygflottiljen F21, ett riksintresse för totalförsvarets militära del. Man förordar att Hybrit byggs i Malmberget, vilket dock skulle belasta den redan hårt ansatta Malmbanan och försvåra sjötransport av malm och stål.

Försvarets nej i Luleå är långtifrån unikt. 2016 stoppades en vindkraftpark norr om Linköping med hänvisning till samma riksintresse, fast verken stod ungefär fem mil från Malmens flottiljflygplats.

Motståndet gäller inte heller bara industriella byggen. 2015 stoppade Försvaret två skyskrapor för bostäder i västra Stockholm. På Gotland har bygglov som godkänts av regionen stoppats och försvaret sagt att man ska ”överklaga allt man kan”. I Ronneby och Karlsborg har bygglov för bostäder överklagats, liksom för en stor idrottsarena i Uppsala. I Lund överklagades i somras ett generationsskifte av en bondgård.

ANNONS

Och i Luleå ägnade man åtta år åt att vilja riva ett hus som byggts under bullermattan på F21, där det tidigare stod en stuga. Knäckfrågan var om husets loft var 1,89 meter eller 1,90 meter högt, och därmed att betrakta som boyta.

Till sist sade sig försvarsjuristerna inte vilja ”framstå som en rättshaverist” och lät saken bero – med brasklappen att om den boende i framtiden klagar på buller så stämmer man kommunen för att ha utfärdat bygglovet.

Det vore inte orimligt att kalla Försvarsmakten för rättshaverist. Men man är snarast en produkt av byggpolitik.

Exempelvis överklagar grannar 60 procent av alla nybyggen i Stockholm. Enligt Boverket tog länsstyrelserna emot 3 556 överklaganden av beslut om lov eller förhandsbesked i Sverige förra året.

De senaste fem åren har dock bara drygt var femte överklagan lett till att Länsstyrelsen hävt ett beslut helt eller delvis. Det avskräcker få. Omkring 1 700 ärenden överklagades vidare till mark- och miljödomstolarna. För ett domstolsväsende som lider av resursbrist blir denna tilltänkta ventil snarare en pyspunka, medan byggprocesserna fördyras och försenas.

Kommunen får ta ut avgifter för bygglov, rivningslov, marklov och förhandsbesked. Men vem som helst får överklaga utan att betala en krona, och behöver heller inte stå för motpartens kostnader i domstolen – en princip i många andra tvister om egendom.

ANNONS

Det borde gå att dämpa okynnesprocesserna utan att försämra rättssäkerheten, kanske genom att de som bor nära och anses direkt berörda i första hand får överklaga avgiftsfritt medan andra mer fristående intressenter får betala processkostnaderna, om de förlorar målet.

Sverige behöver bygga 640 000 bostäder mellan 2018 och 2027, enligt Boverket. Tre av fyra behövs i de tre storstäderna. I exempelvis Stockholm har bostadsbristen kostat samhället 36 miljarder i förlorad produktivitet sedan 1995.

Det beror delvis på att det i städerna bor flest potentiella överklagare. För att få fart på byggandet krävs rejäla förenklingar av regelverken och kortare ledtider för många byggprojekt. Det kan inte vara gratis att sinka samhällsutvecklingen.

ANNONS