Förstasidan på Hallandsposten den 23 juni 1937 väckte på sin tid mycket uppmärksamhet. ”Dåren Hitler söker orsak till världskrig” stod det överst på sidan och det var tidningens dåvarande redaktör Johan Svipdag, en uttalad antinazist, som låg bakom rubriken.
För att förstå bakgrunden behöver man känna till att det fanns ett slags diplomatiskt avtal mellan ett flertal länder i Europa om att förhindra att det spanska inbördeskriget skulle spridas till andra länder. Bakom avtalet stod bland annat Storbritannien, Frankrike, Italien och Tyskland, och innehållet var en del av den eftergiftspolitik som präglade både den brittiska och den franska utrikespolitiken under 1930-talet.
Det hör också till saken att Tyskland, eller rättare sagt Nazityskland, på olika sätt stöttade Franco och hans fascister i det blodiga inbördeskriget i Spanien. Ett tydligt exempel är att tidigare samma år, den 26 april, förstörde nazityska bombplan den baskiska staden Guernica med hundratals dödsoffer till följd, en händelse som förevigades av konstnären Pablo Picasso i målningen ”Guernica”.
Rent konkret innebar det så kallade icke-interventionsavtalet att de fyra stormakterna sommaren 1937 genomförde en marin blockad av staden Valencia där den spanska republikens regering fanns. Den 15 juni blev den tyska kryssaren Leipzig träffad av tre torpeder, något som tyskarna anklagade den spanska republiken för, även om den inte fanns några tydliga bevis för det.
Men tyskarna sökte ett svepskäl att anfalla Valencia och ville bland annat tillsammans med Italien sänka spanska ubåtar, varpå HP:s redaktör Johan Svipdag nästan profetiskt alltså satte den kända rubriken ”Dåren Hitler söker orsak till världskrig”, och med underrubriken ”Fyrmaktsförhandlingarna om intermezzot med Leipzig har avbrutits”. Det blev inget världskrig då.
Men vrider vi fram klockan till 1938 bekräftades den inslagna vägen med eftergiftspolitik då både bland annat Storbritannien och Frankrike inte motsätter sig att Nazityskland annekterar hela Österrike (Anschluss) för att senare samma år gå med på Hitlers krav att införliva delar av Tjeckien, Sudetlandet, i det tyska riket. Eftergifterna formaliseras i den så kallade Münchenavtalet och när den brittiske premiärministern Neville Chamberlain på hemmaplan visade upp avtalet menade han att det innebar ”fred i vår tid” (”peace for our time”).
Den 1 september 1939 anfaller Nazityskland Polen, under förevändningen att tyska intressen i grannlandet är hotade. När både Storbritannien och Frankrike sluter upp på Polens sida är andra världskriget i gång, och resten är som det heter historia.
Hitlers svepskäl att gå in i Polen var ”den plötsliga allmänna mobiliseringen och som ytterligare svar nya terrordåd”, som han sa i ett tal. Det var alltså Polen som var den aggressiva parten, och Hitler skulle då försvara tyska intressen i grannlandet.
Det låter tyvärr allt för likt hur Putin motiverade angreppet mot Ukraina tidigare i veckan, att försvara ryska intressen i de östra delrepublikerna. Men den retoriken faller platt med tanke på den massiva invasionen i stora delar av Ukraina. Nu handlar det i Putins hjärna om att införliva hela jättenationen Ukraina i Ryssland, för att därigenom i ett första steg försöka återupprätta de det forna Sovjetunionens gränser. Galenskap är vad det är, fullt jämförbar med Hitlers vansinnigheter inför och under andra världskriget.
Den brittiske premiärministern Chamberlains eftergiftspolitik var lönlös. På samma sätt är det i dag, det går inte att ge efter för dårar och despoter. Det handlar om att erbjuda ett kraftfullt och enat motstånd. Den långa raden av olika sanktioner som EU, USA och Storbritannien presenterade på torsdagen kommer säkert att på sikt ha en stor påverkan på Ryssland, men på kort sikt har de troligen ingen större effekt. Det är väl också problemen i nuläget, utan yttre militärt stöd kommer Ukraina med största sannolikhet att tvingas ge upp inom kort.
Oavsett utgången bör Putins handlingar jämföras med Hitlers agerande inför andra världskriget. Det är faktiskt så illa.
Det är också ödets ironi att Putin argumenterar för att han ska ”avnazifiera” Ukraina när hans handlingar så tydligt påminner om hur Hitler agerade i upptakten till andra världskriget. Putin är en lögnare som inför sitt eget folk försöker motivera den militära invasionen av Ukraina med att det är Ryssland självt som är angripet.
Det som nu sker inför en öppen ridå på vår egen kontinent visar vikten av att kunna sin historia. Även om förutsättningarna i dag ser radikalt annorlunda ut jämfört med hur Europa såg ut för knappt 80 år sedan finns det smärtsamma lärdomar att göra, freden och friheten kan aldrig tas för given utan den måste både värnas och försvaras. I alla lägen.
Fotnot: I Hallandspostens e-arkiv kan man läsa tidningens alla utgåvor sedan 1907.
