Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Skolan ska vara en plats för undervisning – inte vinstjakt. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Skolan ska vara en plats för undervisning – inte vinstjakt. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Mattias Karlsson: Den svenska skolan måste avkommersialiseras

När dagens skola leder till att skillnaderna mellan elever och mellan skolor ökar behövs det genomgripande skolreformer. Ett första viktigt steg kan vara att fasa ut aktiebolagen och att avskaffa friskoleföretagens vinstjakt.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Det senaste året har den politiska debatten om skolan varit het, framför allt det faktum att det i Sverige är tillåtet för aktiebolag att driva friskolor. Kritiken mot detta system har framför allt lyft fram att skolan blir allt mer segregerad och att de gemensamma resurserna inte används effektivt.

Tillskyndarna av dagens friskolesystem talar i stället om att skolan i sig inte skiljer sig från andra delar av välfärden där det också finns privata företag. Men inte sällan är de största försvararna av friskolorna samtidigt även företrädare från branschen.

På fredagen publicerades en debattartikel på DN Debatt där nationalekonomen och den tidigare moderate riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson skriver om ett nytt uppdrag hon har fått av Lärarnas Riksförbund, och där hon ska utreda hur aktiebolagen ska kunna fasas ut ur det svenska skolsystemet.

Anne-Marie Pålsson ska ge förslag på hur skolan i andra former än aktiebolag bäst kan organiseras så att ”de resurser som tillförs skola används på ett sätt som är godtagbart från allmän synpunkt”.

Hon beskriver sedan hur varje förändring av friskolesystemet kan mötas av ett stort internt motstånd eftersom det är stora ekonomiska värden som står på spel. Men att inte göra något är inget alternativ, menar hon.

”Den som inte är beredd att ta sig an denna fråga får acceptera att leva med ett skolsystem som är ostyrbart och som av många anses rimma illa med utbildningsuppdraget där gemensamma resurser ska gå till undervisning av elever. Men just nu inte gör det”, skriver Anne-Marie Pålsson.

Här ringar Pålsson in några väsentliga problem med det svenska skolsystemet, det saknar styrning och de gemensamma resurserna används inte effektivt till vad de är avsedda för. Det är illa, mycket illa.

Hur skolan är organiserad har en stor betydelse, både vad gäller det kommunala ansvaret och de privata inslagen med friskolor. Ändå låter det ibland annorlunda i den offentliga debatten.

När det gäller välfärdsföretagen jämförs deras verksamheter ofta med till exempel bolag som bygger fastigheter för det offentliga. Om byggbolag får göra vinster på att bygga sjukhus måste väl friskoleföretagen också få göra vinster på skolan, heter det i debatten.

Men detta resonemang haltar på många sätt, främst för att det inte går att säkerställa att ett friskoleföretag verkligen levererar hög kvalitet på skolundervisningen. Dessutom är riskerna stora för att det uppstår skevheter och friskolorna lockar till sig mer lättundervisade elever, läs lönsamma. Vinstintresset korrumperar skolan.

Det är inte bara ivern att drar ner på kostnaderna som drabbar friskolornas elever. Kommunerna har samma drivkrafter att driva skolor till en så låg kostnad som möjligt, och detta av två olika skäl. Dels för att finns många andra intressen i den kommunala budgeten som skolorna måste konkurrera med, dels för att själva skolpengssystemet tvingar kommunerna att hålla igen på kostnaderna; för varje ökad satsning på de kommunala skolorna som höjer skolpengen leder nämligen till en motsvarande ökning till friskolorna.

I Sverige har vi skolplikt. Staten har bestämt att alla barn ska genomgå en nioårig skolgång. Med detta enormt stora krav på individerna följer ett stort ansvar för samhället, att erbjuda en bra skolgång till alla barn oavsett var de bor, när de börjar skolan eller vilken social bakgrund de har.

Men med dagens skolsystem där kommunerna och friskoleföretagen ansvarar för barnens undervisning ges inte alla barn lika möjligheter. Den svenska skolan blir allt mer segregerad. Detta måste vi hela tiden påminna oss om. Det går helt enkelt inte att stillatigande se på när skillnaderna mellan elever, mellan skolor och mellan kommuner blir allt större.

Det är i skolan som nästa generations medborgare utbildas och fostras. För att samhället även i framtiden ska hålla ihop måste alla elever ges lika möjligheter till en bra skolgång. Därför krävs det en förändring av dagens skolsystem. Först och främst behöver friskoleföretagens vinstjakt hämmas, skolan behöver helt enkelt avkommersialiseras. Där profiten går först hamnar undervisningens kvalitet på efterkälken.

Att ta bort vinstintresset från skolan är ett första viktigt steg. Därefter måste även kommunernas ansvar för skolan ses över, både för att göra läraryrket mer attraktivt och säkerställa den framtida lärarförsörjningen, och för att höja kvaliteten på undervisningen.

Ska Sverige få en bra skola för alla barn behövs duktiga och bra lärare. Det får man genom bra arbetsvillkor och att man satsar på lärarkåren. Så är det inte med dagens skolsystem.

Med det sagt är uppdraget som Anne-Marie Pålsson fått av Lärarnas Riksförbund mycket viktig. Det kan bidra till att låsa upp det politiska dödläget i skolpolitiken så att fler beslutsfattare, framför allt till höger, får upp ögonen för att skolans utveckling går åt helt fel håll.

Skolan är ingen marknad utan ett samhällsuppdrag. Därför hör inte aktiebolagen hemma i den svenska skolan. Det är dags avkommersialisera skolan.