Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Krigsbrott. Ryssland skickar medvetet robotar rakt in i bostäder. Bild: Evgeniy Maloletka
Krigsbrott. Ryssland skickar medvetet robotar rakt in i bostäder. Bild: Evgeniy Maloletka

Alex Voronov: Den ryska ondskan måste besegras

Lördagens krigsbrott i Dnipro är en påminnelse om Rysslands gränslöshet och behovet av mer beslutsamt stöd till Ukraina.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Raserade byggnader. Rök. Spräckta vattenledningar. Instängda människors rop på hjälp.

Dessa filmklipp från Ukraina har tyvärr blivit en del av krigsvardagen. Nästan varje vecka kommer en ny video, en ny plats för ett ryskt krigsbrott. Men ibland blir det extra makabert, som i lördags i Dnipro. Något som ukrainska myndigheter säger var en kryssningsrobot Ch-22 (AS-4 Kitchen enligt Nato-kod) slog ner i ett bostadshus på nio våningar.

Fram till måndag förmiddag har 35 människor konstaterats döda, bland dem två barn. Ytterligare 35 personer är saknade. De har antingen mist livet eller var inte hemma när missilen slog ner. I krigets Ukraina är det ofta oklart vem som befinner sig var.

Förödelsen i Dnipro liknar den i Krementjuk 27 juni och i Zaporizjzja 9 oktober då robotar av samma typ användes. Den senare platsen besökte jag i slutet av oktober. En hel trappuppgång i niovåningshuset försvann och bostäder flera hundra meter från nedslaget totalförstördes av tryckvågen.

Den typ av kryssningsrobot som användes har funnits i över 50 år och avfyras från bombplan. Den stiger till över 20 000 meters höjd och dyker sedan mot målet i överljudsfart, vilket gör den så gott som omöjlig att skjuta ner med de medel Ukraina förfogar över. Träffsäkerheten är förhållandevis dålig, något som den kompenserar med stor sprängkraft. Ch-22 har en stridsspetsvikt på över 900 kilo, vilket kan exempelvis jämföras med sju kilo i en artillerigranat av den större kalibern 155 millimeter.

Tilltänkta mål för Ch-22 har varit främst fartyg. I användning i tätbebyggda områden på land leder användningen ofrånkomligen till många civila offer. Det har den ryska ledningen inte minst facit på från detta krig. Ändå fortsätter Ryssland att bomba med samma typ av vapen, i samma typ av bebyggelse. Det är avsiktligt dödande av civila, ett krigsbrott.

Vägen ut ur detta är känd: Bättre ukrainskt skydd av luftrummet, ökad förmåga att slå mot mål långt inne i Ryssland och fler mer ändamålsenliga vapen så att Ukraina kan befria hela sitt territorium.

Alla dessa delar behövs. Det ukrainska luftförsvaret behöver ständigt uppgraderas för att stå emot en fiende som inte längre skickar sina flygplan in i ukrainskt luftrum utanför frontlinjen, utan bombar med långdistansmissiler. Detta skydd kan dock inte göras heltäckande. Försvarslinjen måste därför flyttas längre ut i form av angrepp mot de platser varifrån Ryssland avfyrar markbaserade missiler och skickar upp sitt bombflyg och sina bestyckade fartyg.

Ukraina har redan genomfört ett antal sådana angrepp inne i Ryssland och på Krim, av allt att döma med hjälp av egentillverkade vapen. Den förmågan kan och bör förbättras ytterligare med hjälp av väst.

Det har även stor betydelse var frontlinjen går. Sedan Ukraina tryckt tillbaka de ryska styrkorna öster om Charkiv har staden kommit utom skotthåll för det ryska raketartilleriet och österifrån för de enklare robotar med kortare räckvidd som Ryssland har relativt många av. Det i kombination med en allmänt sinande rysk arsenal av ammunition har gjort att beskjutningen av staden har minskat.

Vi känner ju även till alternativa scenarier. När Ryssland närmar sig ukrainska städer, stöter på motstånd och har kapaciteten, skjuter de sönder allt. Som i Borodjanka, Izium, Mariupol. Denna ondska måste besegras.