Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
En vanlig syn. Onsdagens myndighetsgemensamma pressträff om coronapandemin och covid-19. Närmast i bild statsepidemiologen Anders Tegnell. Bild: Anders Wiklund/TT

Mattias Karlsson: Den grå coronavardagen är här för att stanna länge

När varje dag i stort är den andra lik har coronakrisen nu blivit vardag. Det innebär inte att utmaningarna är mindre, men det ger utrymme för både eftertanke och en framtidsspaning.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Klockan närmar sig 14 och det är dags att följa så kallade myndighetsgemensamma presskonferensen om coronaviruset och covid-19. I centrum brukar Folkhälsomyndighetens företrädare stå, ofta flankerad med personer från Socialstyrelsen och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Det har blivit lite av en ritual att dagligen följa presskonferensen. Men på den senare tiden har fokus flyttats bort från presskonferenserna till, ja, vardagen kanske. Även om nivån för antalet döda i covid-19 fortfarande är hög så är nyheterna inte lika dramatiska på samma sätt som i inledningen av coronakrisen i början av mars.

Den så kallade coronavardagen är här, de dagar då gårdagen ser ungefär likadan ut som morgondagen.

Hur är då läget i Sverige i dag? Fortfarande finns en omfattande smittspridning i samhället. Antalet nya konstaterade fall fortsätter att sjunka, men den siffran är egentligen ingen bra indikator eftersom den är avhängig hur många som testas.

Ser man på antalet avlidna i covid-19 ser den också ut att minska, men även det är en osäker uppgift på hur läget ser ut i dag. Dels finns en eftersläpning i rapporteringen, dels kan man inte utifrån antalet dödsfall säga något om framtiden.

Den mest intressanta uppgiften om nuläget finns i stället i antalet personer som får intensivvård, det som förkortas IVA. Det diagram som Folkhälsomyndigheten dagligen presenterar visar att antalet nya IVA-fall stadigt sjunker. Det är kanske det allra viktigaste tecknet på att den värsta krisen långsamt håller på att släppa.

Fortfarande gäller en rad restriktioner. Först och främst, det som ständigt upprepas. Stanna hemma om du är sjuk. De som är 70 år eller äldre ska undvika nära kontakter. Och så gäller att tvätta händerna ofta, hålla avståndet till andra och att avstå från onödiga resor. Utöver är det är det förbjudet med offentliga sammankomster med mer än 50 personer och att utrikesdepartementet avråder från utlandsresor fram till den 15 juli.

När varje dag inte innebär en farhåga om att framtiden förvärras finns det utrymme att pusta ut en aning och hämta andan. Det är då man kan lyfta blicken över den dagliga verkligheten och få perspektiv på tillvaron. Det är då funderingarna kommer på hur Sverige har hanterat krisen hittills och vad som behöver göras framöver.

Mycket av debatten kring Sveriges hantering av coronakrisen och hur den avviker från många andra länders strategier har varit kraftigt polariserande mellan kritiker och förespråkare. Detta trots att det inte finns något facit än på vad som är den bästa strategin.

Givetvis måste det gå att kritisera både Folkhälsomyndighetens och regeringens hantering. Men alltför ofta framförs kritiken enbart med avsikt att till varje pris kritisera regeringen. Det är faktiskt inte seriöst. Det finns till och med personer som har förespråkat hårdare restriktioner och samtidigt velat att regeringen ska agera för att rädda fler företag genom att lätta på restriktionerna. Det går helt enkelt inte ihop.

Den senaste veckan har Sverige verkligen stuckit ut internationellt när man jämför antalet döda i förhållande till folkmängden. Det låter mycket illavarslande, men det är inte rättvisande att rakt av jämföra olika länder med varandra, framför allt skiljer det sig i vem som räknas in som avliden i covid-19.

I vissa länder, som i Sverige, räknas personer som avlider på äldreboenden medan vissa andra länder bara omfattar personer som avlider på sjukhus. Det innebär så klart att statistiken inte är helt jämförbar.

Däremot tycks det som att Sverige sticker ut rejält när det gäller jämförelsen med de övriga länderna i Norden. Vad det beror på är för tidigt att säga, men det är helt klart att det har genomförts mer hårda restriktioner i de andra nordiska länderna och att fler inom äldreomsorgen i Sverige har avlidit. Än är det för tidigt att dra några slutsatser, men den här frågan lär bli mycket omdebatterad det närmaste året.

Läget är som sagt fortfarande mycket allvarligt i Sverige, sjukvården är hårt belastad på många håll i Sverige och fortfarande är det alltför många som avlider i covid-19. Dessutom kan situationen när som helst förvärras.

Men när läget från en dag till en annan i stort är densamma har en slags vardag tagit vid. Detta är den nya normala verkligheten, den grå coronavardagen är här, med allt vad det innebär.

Med det konstaterandet gäller att vi måste vara uthålliga, coronakrisen är inget kortdistanslopp utan snarare ett maraton fast utan att vi vet hur långt det är kvar till målet. Det är väl kanske den viktigaste framtidsspaningen, det gäller att hålla ut hela vägen till slutet, när det nu kommer.