Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Demokrati. En ny bok diskuterar hur den liberala demokratin kan stärkas. Bild: Stina Stjernkvist/TT
Demokrati. En ny bok diskuterar hur den liberala demokratin kan stärkas. Bild: Stina Stjernkvist/TT

Pontus Almquist: Demokratins frågor borde kunna förena

Den nya antologin “Vändpunkt” belyser alla de långsiktigt centrala frågor om demokratin som hamnat i skymundan i valet.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Den liberala demokratin står inför både inre och yttre hot. Men använder vi rätt redskap kan vi hantera dem. Det är budskapet i den liberala tankesmedjan Fores antologi Vändpunkt – Reformer till den liberala demokratins försvar (med redaktörskap av Anna Halla, Tove Hovemyr och Ulrica Schenström) som släpptes under tisdagen (30/8).

Antologin inleds med en text om en regelbaserad säkerhetsordning som satts i gungning och vägen dit, författad av frilansjournalisten och försvarsdebattören Yrsa Grüne-Luoma.

Från Sovjetunionens kollaps 1991 till den dåvarande ryske presidenten Medvedevs propå om en ny säkerhetsordning 2008, till invasionen av Georgien samma år uppföljt av Krim 2014, vidare till den fullskaliga invasionen av Ukraina i början av året och de finska och svenska Natoansökningarna som följde sätts de stora sammanhangen i belysning. Nato är en ödesfråga för såväl Sverige som Finland.

Emanuel Örtengren, projektledare på tankesmedjan Frivärld, belyser i sitt kapitel hur världens diktaturer förenas mer av egenintresset av att sitta kvar vid makten samt i hatet mot den fria världen än av ideologi. Diktaturer använder information och teknologi strategiskt i sin krigföring och uppnår till stor del sina avsedda resultat.

Författarens uppmaning till medier är att höja kunskapsnivån om informationskrigföring, och han riktar även kritik mot beslutsfattare som inte förstår ryska och kinesiska satsningar i svensk infrastruktur som en säkerhetspolitisk angelägenhet. Kritiken är välkommen.

Gång på gång visar politiker runtom i landet grönt ljus till projekt administrerade av skurkstater till synes utan en tanke på att de genomförs som en del i en säkerhetspolitisk strategi.

Statsvetaren och ledarskribenten Martin Liby Troein argumenterar i sin text för att en Donald Trump kan bli verklighet även i Sverige. Författaren lyfter bland annat fram den svenska samförståndsandan som en central punkt som skiljer svensk från amerikansk politik, och som något som gynnat fungerande institutioner och politisk leverans, men varnar samtidigt för att den är hotad.

Parlamentariska utredningar blir allt mindre vanligt, budgetpraxis är söndertrasat och regeringsbildningarna tar allt längre tid. Detta ska inte lättvindigt underskattas då det är genom samförståndsandan i svensk politik som demokratin har vuxit fram de senaste hundra åren.

Konsensus är inte alltid av godo i politiken, men en samsyn kring de grundläggande demokratiska funktionerna och en gemensam förmåga att lägga prestige åt sidan för att lösa samhällsproblem är nycklar både för att visa på demokratins värde och för att mota populismens framväxt.

Medan ett val står för dörren som präglas av kortsiktigt valfläsk, högt tonläge, polarisering och osakligheter presterar antologin den raka motsatsen – i en sansad ton långsiktigt sätter den viktiga politiska sakfrågor i centrum som åtminstone bör kunna förena ett intresse från höger till vänster såväl som från GAL till TAN.

Medan regeringen låter påskina att den enda centrala frågan om demokratin är att Sverigedemokraterna inte ingår i regeringsunderlaget finns det i själva verket en lång rad reformer som står till buds för den som som vill stärka den liberala demokratin.