I slutet på december brukar årets svenska nyordslista presenteras. Det ger en vink om hur året varit och om vart vårt samhälle är på väg. Under min livstid har flera nyord som tillkommit hållit sig kvar och blivit en helt naturlig del av mitt ordförråd.
En rysk bekant i Sankt Petersburg skrev nyligen om alla de nyord som kom under det första krigsåret. Till exempel spetsmateri – specialmödrar. Mödrar till soldater i den “militära specialoperationen” som gladeligen poserar med Putin inför de statliga kanalernas tv-kameror. Eller polusvastika – halvzvastika. Bokstaven Z som blivit en symbol för stöd till kriget. Okuvaldovan – släggad. Avrättad genom att få skallen krossad av en slägga. Det ger en bild av hur året varit i Ryssland och tyvärr kanske också om vart det ryska samhället är på väg.
När jag läste hennes lista kom jag att tänka på en annan kategori av ord. Ord som jag kan på ryska, men som jag har svårt att översätta till svenska. Jag säger inte att de inte finns på svenska, bara att jag inte direkt hittar den svenska motsvarigheten. Det beror på att de betecknar saker som man ofta pratar om på ryska, men sällan på svenska.
Bronepoezd till exempel. Ett pansartåg – säger man så? Eller säger man "ett bepansrat tåg"? Ett sådant Trotskij reste omkring i under det blodiga inbördeskriget och Putin nu färdas i mellan Kreml och sina palats. Petuch är ett annat sådant ord. Det betyder tupp, men har en annan betydelse i fängelseslang. Vbros biulletenej brukar jag översätta till det engelska ballot box stuffing. På svenska knöliga i kast av valsedlar, addering av falska valsedlar.
Jag försöker verkligen komma på några fina ord också, men det kan jag inte. Jo, söta små diminutiv i familjens domän: babulja och dedulja. Kärleksfulla ord för mor- och farföräldrar. Då tänker jag på min vännina Tanjas babulja, Baba Nora och hennes paprikor.
Varför kommer jag nästan bara på ryska ord som har med krig, fängelser och fusk att göra? De som styr Ryssland skapar en fasansfull verklighet som ger upphov till de ord som behövs för att beskriva den. De krigar, fuskar och fängslar, därför är ord som handlar om krig, fusk och fängelser frekventa. Det språk de själva talar är också ett annat än baba Noras vackra ryska.
Det är fullt av ord som inte längre betyder det de egentligen betyder. Denazifiering och befrielse, till exempel. Och det tycks de vara fullt medvetna om. För ett tag sedan hävdade ryska utrikesdepartementets taleskvinna Marija Zacharova att Orwells bok 1984 inte alls handlade om Sovjet, utan om den liberala hegemonin. Kontentan av det hon sa var att demokrati är diktatur – en direkt parafras på krig är fred.
Det är inte bara orden, det är också kroppsspråket. Sättet att artikulera. De talar och rör sig som banditer. När Putin talar så är det som att man förväntar sig att han vilken sekund som helst ska harkla sig och slunga ut en spottloska på marken.
Min väninna med nyorden i Sankt Petersburg sitter med en klump i magen och skriver sin lista. Det är inte nyspråk, som i Orwells 1984, konstaterar hon, det är nekrospråk, döspråk. Det är en språklig nekros, förruttnelse, som resultat av långvarigt moraliskt förfall. Som nu övergått i någon slags akut rabiesliknande fas. Denazifiering, sa Putin igen, när han höll tal till nationen nyligen. Europas sjuke man hostar blod och spottar och stinker.
