Kritiserat. SVT anklagas för att konkurrera ut dagspressen med sin textjournalistik på nätet.
Kritiserat. SVT anklagas för att konkurrera ut dagspressen med sin textjournalistik på nätet. Bild: Christine Olsson/TT

Dags att reformera public service

Debatten om att SVT konkurrerar ut lokaltidningar är viktig, men visar också på behovet av ett större grepp kring public service.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

SVT konkurrerar ut dagspressen, skriver 79 chefredaktörer i ett upprop riktat till kulturminister Parisa Liljestrand (M) (Altinget 2/12, HP 3/12). Chefredaktörerna vill begränsa SVT:s textpubliceringar på nätet.

Det är inte svårt att förstå skälen. En femtedel av de läsare som säger upp sin prenumeration på en dagstidning hänvisar till att de får sina behov täckta av SVT:s nyhetsrapportering på nätet, enligt en undersökning från Kantar Sifo. I många år har tidningsbranschen pekat på att SVT helt enkelt plockar nyheter bakom lokala mediers betalväggar, och sedan lägger ut dem för fri läsning. Vem har lust att prenumerera på morgontidningen då?

SVT slår som väntat ifrån sig, och det är särskilt märkligt att man inte bemöter diskussionen om uppsagda prenumerationer. Men man ska ge programchefen Anne Lagercrantz att frågan inte är så enkel som den kan verka. Om SVT vill fortsätta vara relevant kan man inte bara fokusera på linjär-tv.

ANNONS

Det är också lätt att peka på vikten av oberoende journalistik i polariserade tider, och i ett medielandskap som går från annonsfinansiering till prenumerationsbaserade betalningsmodeller. Mycket tyder på att det senare innebär en annan utgångspunkt för det publicistiska arbetet: det opartiska, objektiva idealet överges, till förmån för mer agendadriven, ideologisk journalistik. New York Times driver utvecklingen i USA, Dagens Nyheter och Bulletin gör det i Sverige. ”Medierna tjänar på att läsarna stryks medhårs”, som journalisten Johan Anderberg skrev i höstas (Sydsvenskan 2/10).

Det ursäktar inte att SVT kväver lokaltidningar med sin tyngd – särskilt inte när den politiska nivån slagit fast att bolaget ska fokusera på rörlig bild. Men det väcker frågan om hur public service och den oberoende journalistiken kan värnas i ett medielandskap som är radikalt annorlunda från 1970-talets Kanal 1 och TV2.

Inom kort ska regeringen sammankalla public service-kommittén, som ska se över villkoren för SVT, SR och UR inför nästa sändningstillståndsperiod. Det är en chans att ta ett större omtag kring vilken roll public service-bolagen ska spela. Debatten har tidigare ofta spårat ur i polariserade ordväxlingar där sverigedemokrater å ena sidan vill lägga ner kanaler eller lägga sig i programutbudet, och där motståndarna likställt ett reformerat innehållsuppdrag eller förändrad budget med auktoritär politik.

ANNONS

Varken det käbblet eller status quo kring public service-bolagens framtid duger längre. Politiken måste reformera public service utan skygglappar. En teknikneutral reglering och ett snävare fokus i innehållsuppdraget – mindre underhållning och mer granskande journalistik – är bra utgångspunkter i det arbetet. Men man bör också tänka tanken att public service-uppdraget kan utföras av andra aktörer än de tre bolagen.

Den tidigare FP-ledaren Lars Leijonborg föreslog exempelvis en fond ur vilken företag och enskilda journalister skulle kunna söka medel för att producera innehåll som är värdefullt, men som inte skulle bära sig på marknaden. Det skulle kunna komplettera nuvarande struktur, ge institutionell konkurrens och ge bättre valuta för pengarna. Kanske slutar det med att de 79 chefredaktörerna konkurrerar ut SVT i produktionen av oberoende journalistik?

ANNONS