Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Låt alla barnen komma in till en bra och likvärdig skola. Bild: Jonas Ekströmer/TT
Låt alla barnen komma in till en bra och likvärdig skola. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Mattias Karlsson: Dagens skolsystem är inte liberalt

Plockar Internationella Engelska skolan i Halmstad russinen ur kakan eller inte? Den frågeställningen kom i ett mejl från en läsare som ett svar på en av mina senaste texter som skolan. Mejlet handlar om min kritik av det nuvarande friskolesystemet och menar att jag helt förbiser de ineffektiva kommunala skolorna. Avslutningsvis får jag veta att min argumentation är allt annat än liberal. Dessa tankar fick mig att författa ett svar, ett svar som drog ut på längden. Här kommer det för er, mina läsare.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I mitt svar på ett läsarmejl om en av mina skoltexter från den senaste tiden vill jag inleda med att säga att jag inte kan uttala mig specifikt om Internationella Engelska skolan i Halmstad. Mina skoltexter handlar i första hand om skolan på systemnivå, om hur det fria skolvalet i kombination med skolpengen skapar en allt mer segregerad skola.

Omvänt vill jag att våra gemensamma skattepengar ska användas så effektivt som möjligt, till en skola som ger alla elever likvärdiga möjligheter. Med dagens skolpeng blir det svårt.

Här kommer ett exempel. För att göra en extra satsning på sina lärare beslutar en kommun om att skjuta till mer pengar som ska gå till höjda lärarlöner. Det kan låta lovvärt, och inte mycket att orda om egentligen. Men effekten av detta blir att skolpengen, eller elevpengen som det egentligen heter, höjs i kommunen.

Eftersom skolpengen fördelas lika mellan kommunala skolor och fristående skolor så kommer även friskolorna ta del av elevpengens höjning. Men det finns inget som säger att dessa skolor behöver eller ens måste lägga pengarna på höjda löner. Friskolorna behöver inte ens redovisa vad de gör med de extra pengarna.

Jag kan förvisso utgå från att alla skolor vill väl och att deras skola har en så bra undervisning som möjligt. Ändå kan jag inte komma ifrån tanken på att skolpengen, så som den är utformad i dag, inte innebär ett optimalt utnyttjande av de gemensamma resurserna. Är det något som är liberalt för mig så är det just detta, att våra skattepengar används så optimalt som möjligt, så är det inte i dag.

En viktig sak ur ett liberalt perspektiv är att alla elever ska få tillgång till en bra skolgång, oavsett vilken familj de växer upp i, vilken social bakgrund de har eller vilken kommun de bor i. Förespråkare av dagens friskolesystem brukar i det här sammanhanget lyfta fram att valfriheten är lika för alla i och med att skolpengen följer med föräldrarnas och barnens skolval. I praktiken är det dock inte så.

En viktig orsak är att populära skolor har kö, alla elever får helt enkelt inte plats där. För att få plats på en skola väljer därför välinformerade föräldrar att sätta sina barn i skolkö till en populär friskola så tidigt som möjligt. Men skulle de flytta till en annan kommun försvinner denna kötid.

Omvänt kommer en familj som flyttar till en kommun med en populär friskola med lång skolkö inte att få in sina barn där, det är helt enkelt kört. Vidare har inte alla familjer möjligheter att skjutsa sina barn till de populära skolorna. Sammantaget finns det olika förutsättningar i skolvalet och det skapar också inlåsningseffekter. Det är inte liberalt för mig.

Kan man dra in på annat för att man har mer lättundervisade elever kommer en friskola också att göra det. Det kan till exempel handla om lägre lärarlöner och mindre lärartäthet, något som faktiskt utmärker Internationella Engelska skolan som skolkoncern.

Som jag skriver tidigare om finansieringen av skolorna genom skolpengen så tror jag att det finns ett starkt incitament från kommunalt perspektiv att hålla hårt i pengarna eftersom varje höjning av skolpengen kommer friskolorna till del. Då kan man ju på nytt fråga sig om det är ett effektivt användande av våra gemensamma skattepengar att, så att säga, skapa motkrafter från kommunalt håll på att satsa på skolan.

När det skrivs om ineffektiva kommunala skolor så funderar jag på hur en kommunal skola ska kunna klarar sig i konkurrensen om eleverna. Ofta är det elever från mer socioekonomiskt starka familjer som söker sig till attraktiva friskolor. Därmed skapas också ett elevunderlag som är mer lättundervisat.

Och ju mer populära friskolorna är desto svårare blir det för de kommunala skolorna att upprätta en någorlunda effektiv verksamhet med tanke på de fasta utgifter som ändå finns med lokalhyror och lärarlöner.

Omvänt har en kommun alltid ett utbudsansvar, det vill säga den måste enligt lagen tillhandahålla skolplaceringar till sina invånare. Ett sådant ansvar kostar.

En sak som skapar en skevhet i dagens friskolesystem är att konkurrera med höga betyg. Det låter ju inte fel, för syftet är ju att med valfrihet skapa högre kvalitet.

Det finns däremot inga verkningsfulla kontrollmekanismer i dag för att de höga betygen också är rättvisa. Det har också rapporterats flera gånger om just betygsinflation inom friskolesektorn.

Omvänt finns det också en stark drivkraft från föräldrar att deras barn ska få höga betyg, men inte att dessa nödvändigtvis ska vara rättvisa. Följden blir att med den skolpeng som följer föräldrarna i skolvalet för deras barn finns en drivkraft att söka sig till skolor med höga betyg, inte att dessa betyg är rättvisa. Det är varken att använda de gemensamma skattemedlen effektivt eller att förbereda eleverna för deras framtid i arbetslivet.

Det är inom dagens friskolesystem tillåtet att driva en fristående skola som ett aktiebolag som har till uppgift att skapa vinst till sina ägare. På en normal marknad är detta inga problem eftersom konkurrensen skapar både effektivitet och ett större värde för kunderna.

Men när man har en marknad på skolans område uppstår det många problem att skapa ett större värde för eleverna samtidigt som aktiebolagen vill skapa effektivitet och vinst.

På en perfekt skolmarknad där man i varje ögonblick visste vad man fick i utdelning för de investerade pengarna, hade eleverna också fått en bra utbildning. Men skolan är inte en sådan marknad, det går inte att från en dag till en annan utvärdera kvaliteten på en skola och den undervisning som en elev får.

Det tar nio år för en elev att gå genom den obligatoriska grundskolan. Först efter dessa nio år får vi kvittot på denna skolgång. Fram till dess hinner det att rinna många skolpengar under broarna på väg till aktiebolagens kassor.

Slutsatsen av detta är att en skola aldrig kan eller ska vara en marknad.

Vad är en bra skola? En skola som ger höga betyg eller rättvisa betyg? Svaret borde vara uppenbart men med dagens skolsystem är det tyvärr inte så. Dagens skolor, såväl kommunala som fristående, verkar på en marknad där det gäller att vinna föräldrarnas gunst för att få den så åtråvärda skolpengen.

I denna kamp blir bland annat betygen en viktig faktor för framför allt friskolorna att locka till sig nya elever. I ett sådant system blir det lätt så att efterfrågan på höga betyg blir större än rättvisa betyg, och kan en skola leverera det kommer det med största sannolikhet också att ske. Sådan är marknaden. Men marknaden hör inte hemma i skolans värld.

Som jag ser på dagens skolsystem så står vi inför ett vägval. Under lång tid, inte alltid, har vi i Sverige haft det som kallas för enhetsskola, där införandet av grundskolan var en viktig milstolpe.

Med grundskolereformen i början av 1960-talet skulle alla elever oavsett geografisk hemvist får likvärdiga möjligheter till en bra skolgång. Men det vanligaste skolsystemet i svensk historia är enhetsskolans motsats, det vill säga parallellskolesystemet.

I parallellskolesystemet sorterades eleverna tidigt ut efter bland annat social och ekonomisk bakgrund. Sett över tid har detta system varit det vanligaste i Sverige, och så även utomlands. Men sedan andra världskrigets slut har Sverige valt en annan väg där vi vill ge alla lika möjligheter i skolan.

Med dagens skolsystem är vi obönhörligen på väg att i lönndom införa en parallellskola i Sverige. Det är inte liberalt för mig.

Skolan ska, oavsett vilken bakgrund en elev har eller var den växer upp, erbjuda lika förutsättningar till en bra skolgång. Så är det inte i dag.