Det heter att den sjuke bara har en önskan, att bli frisk. För äldre som inte längre kan bo själva ligger ett drägligt liv högt på önskelistan. Hur är det då med skoleleverna, vad önskar de? För dem är svaret inte lika enkelt, önskningarna kan vara många. Men en sak kan man med säkerhet säga, eleverna vet inte alltid sitt eget bästa.
Detta är en beskrivning av det som kallas för välfärdens kärna, nämligen vård, skola och omsorg. Även om detta är grovt förenklad bild så visar den ändå på något väsentligt om välfärdens utmaningar, de skiljer sig åt. Detta gäller särskilt skolan, vad eleverna önskar sammanfaller inte alltid med vad samhället i stort vill.
Skolans uppdrag finns både här och nu, och i framtiden. Givetvis är det viktigt att eleverna mår bra i skolan. Skolan har också ett annat, mycket stort uppdrag, att utbilda framtidens medborgare. Det är i det här långa perspektivet som skolan skiljer ut sig från de andra delarna av välfärdens kärna. Det är också här det finns problem med dagens marknadsstyrda skola.
Det fria skolvalet och skolpengen är två centrala delar av dagens skola. Med skolvalet har föräldrar och elever rätten att välja skola och med varje elev följer en skolpeng. En stor del av makten över skolans finansiering ligger alltså på den enskilde. Men detta skapar problem.
Eleven vet nämligen inte alltid sitt eget bästa, ibland vet inte ens föräldrar vad som är bäst för sina barn i skolan. Därför är det mycket riskabelt att låta den offentliga finansieringen av skolan vara rörlig och kopplad till föräldrar och elever.
Pengarna kommer inte att utnyttjas så effektivt sätt som möjligt utan det uppstår ett glapp mellan vad de enskilda, föräldrar och elever, önskar och vad samhället i stort önskar. Detta talar starkt för att skolpengen inte ska vara rörlig så som den är i dag genom skolvalet.
Det är landets kommuner och friskolor som har ansvaret för skolorna i Sverige. Skolan är med andra ord decentraliserad. Detta är i sig inte ett problem om det hade funnits en stark kontroll över finansieringen kopplad till skolornas resultat.
Men så är det inte. I stället fördelas en stor del av skolpengarna efter de enskildas önskemål. De elever som kommer från studievana hem och gör ett aktivt skolval blir i friskoleföretagens ögon en guldgruva. Det leder till att friskolor som kan fylla sina skolor till sista bänkraden inte har svårt att få svarta siffror på sista raden i sina resultaträkningar.
De elever som kommer från socialt mer utsatta miljöer behöver däremot mer stöd och hjälp, vilket kräver mer resurser. I friskoleföretagens ögon är de eleverna inte lika lönsamma.
Visserligen har en kommun ett kompensatoriskt uppdrag, det vill säga att fördela pengarna efter behov. Men i praktiken fungerar det inte vilket är väldigt tydligt i de stora skillnader som finns mellan skolor, både inom en kommun och i landet i stort.
Skolan ska självklart följa principen att elever ska få den hjälp de har behov av för att klara sin skolgång. Men som dagens finansiering ser ut fungerar det inte så.
I stället har vi fått en skola som fördelar resurserna efter elevernas önskemål och gynnar de som gör aktiva skolval. Skolan får med andra ord det allt svårare att vara likvärdig. Och med en marknadsstyrd skola minskar likvärdigheten år efter år.
Jag har därför en önskan, det är hög tid att vända denna negativa utveckling.
