Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Läraryrket innehåller många utmaningar, men det som driver mig är en vilja att lära ut mina ämnen och att inspirera mina elever till ökad kunskap och personlig utveckling.” Bild: Berit Roald
”Läraryrket innehåller många utmaningar, men det som driver mig är en vilja att lära ut mina ämnen och att inspirera mina elever till ökad kunskap och personlig utveckling.” Bild: Berit Roald

”Därför ska man rösta på Christofer Lundholm”

Fokus måste ligga på att lösa skolans verkliga problem och utmaningar när det gäller elevers och lärares vardag. Båda dessa förtjänar en bättre skoldebatt än den ledarskribent Karlsson för. Det skriver Christofer Lundholm (M) i en replik på ledarkolumnen ”Varför ska man rösta på Christofer Lundholm?”. Den politiske redaktören Mattias Karlsson svarar.

Som både legitimerad och yrkesverksam gymnasielärare ser jag dagligen svensk skolas utmaningar på plats i verkligheten. En verklighet fjärran från Mattias Karlssons isolerade skrivarstuga.

Jag möter elever med skilda bakgrunder på en gymnasieskola i en mindre sydsvensk kommun. Läraryrket innehåller många utmaningar, men det som driver mig är en vilja att lära ut mina ämnen och att inspirera mina elever till ökad kunskap och personlig utveckling. Att kunna bli självständiga kritiskt tänkande medborgare.

Som samhällskunskapslärare lägger jag stor vikt vid att lära ut ett demokratiskt förhållningssätt, respekt för meningsmotståndare och vikten av en tolerant och god ton i debatten. Utan personliga påhopp. Ledarskribent Karlsson är välkommen att sätta sig i skolbänken hos mig för att ta del av den undervisningen.

Mina erfarenheter från läraryrket bär jag med mig in i mitt politiska engagemang som ordförande för utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden med ansvar för bland annat gymnasieskolan. Och jag berättar mer än gärna vad som behöver göras i skolan oavsett i vilken form den bedrivs.

Till att börja med är det en självklarhet att föräldrar och elever själva ska välja skola. Att kunna välja utbildningsanordnare är helt grundläggande för att vi ska kunna ha valfrihet överhuvudtaget. Vi moderater välkomnar alla olika typer av utbildningsanordnare med olika pedagogiska idéer. Aldrig kommer vi medverka till en inskränkning av valfriheten och elevers självklara rätt att välja skola.

Halmstads gymnasieskolor, men även grundskolor, ska möjliggöra klassresor. Om det ska kunna realiseras måste fokus ligga på kunskap och ökad studiero. Att diskutera inom vilken driftform skolan ska bedrivas är att ducka för skolans verkliga utmaningar.

Det är rent ut sagt oansvarigt att förenkla skoldebatten till att handla om friskolereformen och friskolors vara eller icke vara. Då ser man inte de utmaningar skolan står inför. Utmaningar jag ser i min professionella likväl som politiska vardag, men som jag har full förståelse att det är svårt att se från en ledarskribents isolerade skrivarstuga.

Vi behöver öka undervisningstiden i skolan. Det finns tydligt positiva effekter när det gäller studieresultat och ökad undervisningstid. Förläng skoldagen och korta ner loven.

Vi behöver omfattande satsningar på undervisning i svenska från tidig ålder. Redan i förskolan. Jag ser själv hur många elevers språk brister oavsett bakgrund och eleverna kan inte ta till sig undervisningen till följd av det.

Vi behöver stärka lärares auktoritet och ledarskap i klassrummet. All skolpersonal ska ha fullt stöd i att kunna skapa ordning och studiero i skolan. För detta måste skollagen ändras så skolpersonal kan ingripa mot stökiga elever.

Fokus måste ligga på att lösa skolans verkliga problem och utmaningar när det gäller elevers och lärares vardag. Båda dessa förtjänar en bättre skoldebatt än den ledarskribent Karlsson för. Vill man lösa skolans verkliga utmaningar och garantera valfriheten är man välkommen att rösta på mig i september.

Christofer Lundholm (M)

yrkesverksam gymnasielärare och ordförande utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Halmstad

Svar:

När jag skriver om skolan håller jag mig utanför klassrummets väggar. Jag är inte utbildad pedagog och jag anser att det är lärarna och deras professionalism som ska vara styrande i hur undervisningen bedrivs.

Däremot finns det annat i det svenska skolsystemet som jag skriver om, och som enligt min mening inte står rätt till. Det gäller inte minst hur mycket resurser som skolan får och hur dessa sedan fördelas.

Christofer Lundholm välkomnar att Thoréngruppen etablerar en ny fristående gymnasieskola i Halmstad. I den senaste årsredovisningen från Thoréngruppen framgår att bolaget hade ett rörelseresultat på drygt 200 miljoner kronor, vilket motsvarar en vinstmarginal på 11 procent. Var tionde skolpeng som går till Thoréngruppen går alltså inte till elevernas skolgång. Det är så systemet kan se ut i dag.

Hur uppstår då vinsterna hos de stora friskolekoncernerna? Jo, genom lägre lärartäthet, sämre betalda lärare eller genom att strunta i tjänster som inte är tvingande enligt lag.

Att som ansvarig skolpolitiker helt bortse från denna verklighet är för mig obegripligt. Särskilt som Christofer Lundholm vill att undervisningstiden i skolan ska öka. Det är givetvis välkommet, men för det behövs mer resurser. Och makten över hur resurserna fördelas har politikerna.

Så, Christofer Lundholm, varför får inte gymnasieskolan i Halmstad mer resurser? Det borde ju vara ditt bord som ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. I stället välkomnar du en vinstdrivande friskolekoncern till kommunen. Detta trots att din egen förvaltning är starkt kritisk till detta och menar att det kan få påtagliga negativa konsekvenser för kommunen.

En konsekvens av att välkomna fler friskolor till sin kommun är att skolpolitikerna får allt mindre makt över hur de gemensamma resurserna används. Svaret på detta brukar vara att konkurrensen mellan skolor leder till högre effektivitet och kvalitet, men tyvärr finns det inget som tyder på att så är fallet när det gäller skolan. Tvärtom.

Så med fler vinstdrivande friskolekoncerner minskar politikernas makt över skattemedlen. Är det verkligen så vi som medborgare vill ha det i den kommunala demokratin?

Jag är helt överens om att skolan ska möjliggöra klassresor. Som skolan ser ut i dag gör den dock inte det eftersom skillnaderna mellan skolor och mellan elever ökar i dagens skolsystem, inte minst på grund av att de stora friskolekoncernerna successivt breder ut sig.

Konsekvensen av ökade skillnader blir att likvärdigheten minskar och att alla inte ges samma möjligheter att förverkliga sina liv och nå sina drömmars mål. Därför behövs det politiska reformer, framför allt i Sveriges riksdag. Men det behövs också kommunpolitiker som öppnar ögonen och ser till att alla elever ges möjlighet till en bra skolgång med mer resurser till skolan. Så är det inte i Halmstad i dag, men det borde givetvis vara målsättningen.

Mattias Karlsson

politisk redaktör