Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Välkommet med politik för att komma till rätta med de brister i äldreomsorgen som belysts av pandemin.  Bild: Gorm Kallestad
Välkommet med politik för att komma till rätta med de brister i äldreomsorgen som belysts av pandemin. Bild: Gorm Kallestad

Malin Lernfelt: Coronan sätter ljuset på äldreomsorgen

Coronakommissionen slog i december fast att de höga dödstalen bland Sveriges äldre till stor del är en följd av strukturella brister inom äldreomsorgen.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Covid-19 drabbade Sverige som ett knytnävsslag för ett år sedan och allra allvarligast har situationen sedan dess varit för de äldre. En överväldigande majoritet av de som mist livet i pandemin är äldre multisjuka.

För gamla på särskilda boenden fanns det små möjligheter att skydda sig när viruset letade sig in innanför äldreomsorgens väggar. Det tog också lång tid innan tillräckligt kraftfulla åtgärder vidtogs för att skydda de boende från smitta.

Det gjordes sällan riskbedömningar, på många håll fortsatte man att ringa in vikarier som gick mellan olika boenden och spred smitta, och trots att personal efterfrågade skyddsutrustning fick de inte alltid tillgång till det.

Mitt i allt det sorgliga och oacceptabla som går att peka på när det kommer till hur kommuner och enskilda huvudmän behandlat våra mest utsatta medborgare under pandemin finns det dock en strimma av ljus.

För plötsligt sattes en strålkastare på den orimliga situation som rått allt för länge. På bristerna, de obefintliga möjligheterna för de som arbetar inom äldreomsorgen till kompetensutveckling och vidareutbildning, och hur äldreboendena ofta är det som prioriteras allra sist när kommunbudgeten ska gå ihop.

Coronakommissionen slog i december fast att de höga dödstalen bland Sveriges äldre till stor del är en följd av strukturella brister inom äldreomsorgen.

Efter det har politikerna även på riksnivå förstått hur viktigt det är med satsningar på den äldsta åldersgruppen och inte bara på barnfamiljer och unga.

I slutet av februari meddelade Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i riksdagen att de kommit överens om en extra ändringsbudget med satsningar på 4,35 miljarder kronor till äldreomsorgen 2021 och ytterligare 3,9 miljarder per år 2022 och 2023.

I en intervju med SVT (25/2) säger Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson för Moderaterna, att ”pandemin har visat behovet av att stärka omsorgen om våra äldre”.

Nooshi Dadgostar, partiledare för Vänsterpartiet säger i samma intervju: ”trots krisen gör regeringen väldigt lite för att lösa äldreomsorgens problem, så nu måste vi agera. Genom att omvandla timanställningar till fasta jobb för de som arbetar i äldreomsorgen så skyddar vi de äldre.”

De tre partierna vill till att börja med åtgärda de akuta problem som Coronakommissionen pekade på i sitt delbetänkande. Dessa är bland annat bristande medicinsk kompetens inom äldreomsorgen och för många timanställningar, vilket skapar otrygghet både för boende och personal. Man vill också öka antalet sjuksköterskor och specialistutbildade undersköterskor inom äldreomsorgen. Något som behövts sedan länge.

Förslagen kan mycket väl komma att bli verklighet givet att Sverigedemokraterna också efterfrågat liknande satsningar och troligtvis kommer att ställa sig bakom de övriga oppositionspartierna. Det vore i så fall utmärkt.

De människor som byggt upp det här landet förtjänar så mycket bättre än den äldreomsorg som ofta erbjuds i dag.