Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Överens. Theresa May är överens med EU-länderna om ett utträdesavtal för Storbritannien, men måste också få igenom det i sitt eget parlament. Bild: Geert Vanden Wijngaert

Britterna väjer inte för brexit-stupet

Det är svårt att veta om man ska tolka lugnet inför brexit-stupet som kyla eller naivitet.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

”Det är det bästa möjliga avtalet, och det enda möjliga avtalet.” Den brittiska premiärministern Theresa May har börjat kampanja för att få sitt brexit-avtal godkänt i det brittiska parlamentet. I söndags antogs det av EU-medlemsländerna i Europeiska rådet (25/11). Att få igenom det på hemmaplan är det stora hindret.

Det är därför May försöker påpeka att detta avtal är det bästa möjliga. Sannolikt har hon helt rätt. Att väsentligen omförhandla avtalet med EU och få det godkänt före den 29 mars 2019, då det brittiska utträdet kommer att ske, blir komplicerat.

Det är också svårt att se några möjligheter att få till bättre villkor. Från EU-håll finns inga anledningar att backa från de principer man satt upp. De handlar framförallt om att skydda rättigheterna för EU-medborgare i Storbritannien, om att britterna ska fullgöra sina finansiella åtaganden, och om den så kallade Nordirland-frågan. Det är där, längs den kringelkrokiga gränsen på den gröna ön, som de verkliga knäckfrågorna i brexit-debaclet finns.

Britterna är måna om att denna gräns ska hållas öppen, bland annat eftersom man annars riskerar Långfredagsavtalet, fredsöverenskommelsen som tecknades mellan de brittiska och irländska regeringarna och mellan politiska partier på Irland 1998.

EU-förhandlarna har gått med på detta, men bara under vissa förutsättningar. Eftersom EU måste skydda sin yttre gräns för att kunna tillämpa sina regler för handel och den inre marknaden, innebär en öppen gräns mellan Irland och Nordirland att Storbritannien måste förbinda sig till att tills vidare följa EU:s tull- och handelspolitik.

Att ge upp sitt självbestämmande på dessa områden är dock otänkbart för många konservativa brexit-förespråkare, som i likhet med Theresa May för något år sedan säger att ”no deal”, ett avtalslöst utträde, är bättre än ett dåligt avtal. Det nordirländska unionistpartiet DUP, som stödjer Mays regering i parlamentet, säger också nej.

Konsekvenserna riskerar, åtminstone för brittisk del, att bli katastrofala. Som tidskriften The Economist skriver (24/11) skulle Storbritannien plötsligt stå utan regelverk för handel med allt från elektricitet till radioaktivt material, utan lagar som styr flygsektorn eller reglerar mediciner och passkontroller. Tusentals företag kan behöva flytta eller åtminstone dra ner på närvaron tills osäkerheten är borta. Varuflöden riskerar att stanna upp. EU kommer att agera för att skydda sina intressen, oaktat den politiska situationen på Irland.

Det är svårt att veta om man ska tolka lugnet inför brexit-stupet som kyla inför de kommande veckornas förhandlingar eller naivitet inför vad det skulle kunna innebära. Oavsett tyder inte mycket på att Theresa May kommer att ta avtalet i hamn. Utöver att övertyga hela sitt eget parti måste hon hitta ytterligare stöd i underhuset. För såväl britternas egen skull, som för svenska medborgare och företag på de brittiska öarna, får man hoppas att hon lyckas.