Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jo Swinson speaks in London Monday July 22, 2019, after being elected leader of the Liberal Democrats. The centrist Liberal Democrats, who have seen a surge in support thanks to their strongly anti-Brexit stance, also chose a new leader on Monday. Jo Swinson, a 39-year-old lawmaker from Scotland, defeated former energy minister Ed Davey in a poll of party members. (Stefan Rousseau/PA via AP) Bild: Stefan Rousseau

Brexit, ”vårt livs strid”

Om den nyvalde partiledaren för Liberaldemokraterna ska lyckas med sin ambition att stoppa Brexit kommer det krävas skicklig navigation i den stormiga brittiska politiken.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Det politiska landskapet i Storbritannien överskuggas just nu, helt naturligt, av Boris Johnson. Men inte bara Konservativa partiet har en ny ledare. I måndags valde Liberaldemokraterna Jo Swinson. Swinson är den första kvinnan och med sina 39 år den yngsta personen att inneha posten som Liberaldemokraternas partiledare.

Trots sin relativa ungdom är hon redan en politisk veteran. Hon valdes in i underhuset första gången redan 2005 och tjänstegjorde som minister under koalitionsregeringen mellan de konservativa och Liberaldemokraterna med ansvar för bland annat konsumentfrågor och arbetsmarknadsfrågor och senare för jämställdhet.

I sitt första tal som partiledare är Jo Swinson mycket tydlig med vad hon ser som sin och partiets huvuduppgift, att stoppa Brexit, vad som än krävs. Liberaldemokraterna är mycket varma EU-anhängare och har varit emot Brexit från första stund. Man kräver en ny folkomröstning och Swinson tvekar inte att beskriva det som ”vårt livs strid”.

Hon passade också på att dela ut många kängor åt de konservativa. Den nya premiärministern betraktas antagligen den främste motståndaren.

Den starka oviljan mot det Konservativa partiet handlar inte bara om Brexit. Koalitionsregeringen 2010–15, ett samarbete man menar kraftigt missgynnade partiet, är inte glömd. I valet 2015 kraschlandade Liberaldemokraterna och tappade 49 av sina 57 parlamentsplatser.

Men Labourpartiet angreps också, främst för sin kluvna hållning i Brexitfrågan.

Samtidigt sträcker Swinson ut handen till alla som vill samarbeta, möjligen har hon de 16 avhoppade och oberoende parlamentsledamöterna, varav fem har organiserat sig i ett nytt parti, Change UK, i åtanke. Swinson beskriver sig som ”inte bara som partiledare för Liberaldemokraterna, utan som premiärministerkandidat”. Det är en djärv ambition för ett parti med 12 parlamentsledamöter.Med ett djupt splittrat konservativt parti och ett nästan lika splittrat Labourparti, som för övrigt brottas med ständiga anklagelser om antisemitism, är det märkligt att ett mittenparti inte lyckats utnyttja situationen.Det finns stort utrymme i mitten. Om Liberaldemokraterna kan manövrera det tillräckligt skickligt har de också en chans att verkligen påverka.