”Liberalerna har alltid tagit strid för varje människas rätt att fritt forma sitt eget liv.” Så skriver Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni på DN Debatt (5/3). ”Sverige behöver förändring”, skriver hon fortsättningsvis.
Detta är viktiga utgångspunkter för Liberalerna. Därefter ger hon beskedet att partiet efter budgetarbetet senare i år kommer att lämna januarisamarbetet med S, MP och C. Detta är heller egentligen inget överraskande om man inför nästa val inte vill surra fast sin politik vid masten.
Men utöver detta vill Sabuni också att partiet ska ingå i en borgerlig regering även om denna måste söka stöd från Sverigedemokraterna. Därmed väcktes återigen frågan till liv om Liberalernas relation till SD.
Vad som är nytt i sammanhanget var att Sabuni fick stöd i partistyrelsen för denna linje, men beslutet var inte enhälligt. För många inom Liberalerna går skiljelinjen just här, om man kan samarbeta eller inte med Sverigedemokraterna.
Läget för Liberalerna är ytterst prekärt. De två senaste årens samarbete inom ramen för Januariavtalet har inte gett en förväntad uppgång i opinionen, snarare tvärtom. I mätning efter mätning har partiet parkerat sig under riksdagsspärren; om det var val i dag skulle partiet åka ut ur riksdagen. Därför är det inte konstigt att det behövs en kursändring för partiet. Det är i detta sammanhang man ska förstå L-ledarens behov av en radikal förändring.
Men risken är nu uppenbar att Sabuni håller på att klyva partiet i två delar, så djup är motsättning i frågan om partiet kan samarbeta med SD eller inte. Även om Nyamko Sabuni nu har en majoritet bakom sig i både partistyrelsen och riksdagsgruppen så är det formellt partirådet som avgör frågan när den samlas den 28 mars.
Tiden fram till dess lär bli ett intensivt ställningskrig internt inom partiet. Ledande företrädare har också krävt att frågan ska avgöras på ett extra landsmöte.
Sverige behöver förändring, Sverige behöver ett liberalt parti som står upp för de liberala grundidéerna. Där har Liberalerna ett viktigt uppdrag. Men det kan inte ske i samarbete med Sverigedemokraterna eftersom partiet då säljer ut sin egen ideologiska själ.
Politik handlar om hur man vill att samhället ska se ut och vilka åtgärder som behövs för att nå dit. Men politik handlar också om hypotetiska frågeställningar. Varje parti måste på förhand ha en idé om vilka partier man kan tänka sig att samarbeta med, både i närtid och på längre sikt.
I dagens politiska landskap är man inte längre stark som en ensam aktör. För att få genomslag för sin politik behövs det helt enkelt samarbete med andra partier. Vad Nyamko Sabuni nu har meddelat är att Liberalerna ska kunna ”söka samsyn” med alla partier, inklusive Sverigedemokraterna.
I SVT:s Agenda utvecklade hon sitt ställningstagande med att Sverigedemokraterna ”läser av samhällsproblemen på samma sätt som de borgerliga partierna gör” och tog upp exempel som att kriminaliteten måste bekämpas, att integrationen ska förbättras och att ingen får lämnas efter i skolan (Agenda 7/3).
Detta ställningstagande inför SD reser dock många nya frågor. Bara för att man ser samma samhällsproblem så innebär det inte att man har samma lösningar eller samma värderingar i hur dessa problem ska tacklas.
För en liberal måste utgångspunkten vara att alla individer ska ges så goda förutsättningar som möjligt att förverkliga sina liv. Märk väl att det handlar om förutsättningar; alla individer har sedan också har ett eget ansvar att utifrån sin förmåga kämpa för att uppnå sina förväntningar och drömmar.
Det viktiga i sammanhanget är att en liberal inte gör någon skillnad på individer, alla är lika mycket värda. Detta är en fundamental skillnad mot hur Sverigedemokraterna ser på samhället. I deras politik gör man skillnad på folk och folk om det nu handlar om etnicitet, kulturell tillhörighet eller vilken nationalitet man har som individ. Denna uppdelning strider helt mot Liberalernas grundprincip.
Slutsatsen av detta är lika enkelt som klar. Ett samarbete med Sverigedemokraterna innebär att Liberalerna ger upp sin själ. Därför bör också Sabunis linje motarbetas.
Nyamko Sabuni säger att hon vill att Liberalerna ska tillbaka till borgerligheten och att partiet ska ingå i en borgerlig regering. På nytt låter detta som att man kommer att surra fast sig vid masten likt man nu har gjort med Januariavtalet. Liberalerna ska främst driva en liberal politik, då har man också möjligheten att uppnå sina mål.
Borgerligheten är inte densamma längre som när Alliansen bildades för snart 17 år sedan. I stället för ett stort fokus på skattesänkningar har värderingar kommit att få en allt större betydelse för hur väljarna gör sina ställningstaganden.
Man törs faktiskt säga att borgerligheten är död – länge leve liberalismen, men den behöver förnyas.
Börja med skolan. Dagens marknadsstyrda skola där alla barn inte ges lika möjligheter till en bra skolgång går helt på tvärs med den liberala grundidén om varje ”människas rätt att fritt forma sitt eget liv”.
Och framför allt går det inte att driva den linjen i ett samarbete med Sverigedemokraterna.
