Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lars Pehrson/SvD. 20030606. Code 30152 Friggebod vid kolonilottsområdet före Kalhälls gård på Långholmen i Stockholm, 6 juni, 2003. Bild: Lars Pehrson / Svd / TT

Bolundaren ökar trivseln men löser inte bostadsbristen

Att tillåta större attefallshus är i sig bra, men att tro att de kommer lösa bostadsbristen får betraktas som en from förhoppning.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

HP Ledaret 27/7. I torsdags presenterade regeringen ett förslag om att utöka den tillåtna storleken för attefallshus. Enligt förslaget ska det bli tillåtet att uppföra ett komplementbostadshus på 30 kvadratmeter, utan att man ska behöva bygglov eller följa detaljplanen. För att följa traditionen från friggeboden uppkallas byggnadstypen efter bostadsministern och kommer gå under namnet ”bolundare”.

Att bolundaren kommer kunna underlätta för landets tomtägare är mycket troligt. För fastigheter av den här storleken kan fem kvadratmeter göra stor skillnad. Att restriktionerna för vad man får lov att uppföra på sin egen tomt minskar är också i sig positivt.

Bolundaren kommer alltså helt klart kunna förenkla människors vardag. Sommarstugan kommer lättare kunna byggas ut för att kunna husera nya generationer, unga som vill ha eget men kanske inte flytta från gården kan enkelt få en egen bostad och tomtägare kommer kunna få en extra inkomst genom att hyra ut sin bolundare.

Det är till det sista som regeringen fäster mycket stora förhoppningar. Per Bolund beskriver förslaget som en ”del i regeringens arbete att lösa den bostadsbrist som vi nu upplever”. Man får i sådana fall hoppas att det här är en mycket liten del och de övriga lovar betydligt större resultat.

I Sverige råder just nu en rigid, hårt reglerad och illa fungerande bostadsmarknad. Mycket av det som byggs nytt är för dyrt och oattraktivt och fler och fler av hushållen är belånade upp till taknocken.

När de före detta finansministrarna Erik Åsbrink (S) och Anders Borg (M) i höstas diskuterade frågan så var de i princip eniga om de åtgärder som behövs genomföras. Inför en friare hyressättning, byt ut reavinstskatten mot en fastighetsskatt och öka konkurrensen inom byggbranschen.

Det är ingen slump att det är före detta ministrar som talar så öppet. Det är för både högern och vänstern heliga kor de vill leda till slakt.

Att under rådande läge då tro att ett par bolundare kommer råda bot på situationen utan att få sällskap av de nödvändiga reformerna är på gränsen till naivt.

Men visst, det kan säker vara ett steg i rätt riktning och det är bra att friggebodskonceptet utvecklas och förbättras.

Att något skulle kunna matcha friggeboden i fråga om fyndighet är däremot mycket att hoppas på. Därför kan det vara passande att blicka tillbaka på alla de oreglerade byggnadstypern som kanske kunde ha blivit verklighet, om man gått via andra ministrar.

Att semesterregeringen inta han sjösätta ett bramstorp är kanske förståelig, men hade onekligen varit passande. Att attefallshusen inte fick sällskap av små energisnåla hattstugor är bara att beklaga.

Och hade den handlingskraftiga Regeringen Persson valt att satsa på små högsäkerhetshus hade man kanske fullständigt brutit fördämningarna och släppt lös en veritabel bodström.

Främst sörjer vi naturligtvis att varje svensk inte kan uppföra sin egen lejonborg.