Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Oljekranen måste stängas – för gott. Bild: Eli Hartman
Oljekranen måste stängas – för gott. Bild: Eli Hartman

Mattias Karlsson: Bildning behöver komma före handling i klimatfrågan

Det kan vara tröstlöst att ta del av ständiga larmrapporter om klimatet. Hur kan en enskild individ göra skillnad när världen i vilket fall som helst tycks gå mot en katastrof? Ett första viktigt steg är att acceptera vad vetenskapen säger, läget är allvarligt.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I veckan har det rapporterats om att världens för närvarande största isberg har lossnat från Antarktis. Isberget som fått namnet A-76 har flutit ut i Weddelhavet och har en yta på 4 320 kvadratkilometer, vilket är större än ön Mallorca. Med tanke på att det bara är en tiondel av isberget som syns ovanför vattenytan är det alltså enorma mängder fruset vatten som nu flutit ut i havet.

Trots denna oroande händelse kan den inte direkt hänföras till de pågående klimatförändringarna, det sker hela tiden att is lossnar från Antarktis glaciärmassor.

Att isberget redan tidigare flöt i havet innebär också att den inte får något direkt påverkan på havsnivån. Men allt är inte frid och fröjd. Enligt Tom Arnbom, polarexpert på Världsnaturfonden WWF, lossnar det stora massor av is från Antarktis ungefär vartannat år, men den takten tycks öka.

”Det känns som att det börjar gå snabbare och snabbare. Man är lite rädd för att shelferna, de stora kontinentalisarna, ska flöda ut i havet”, säger han till TT, och menar att det nya isberget är ett ”varningens tecken”.

Och så är det, smälter Antarktis isar i högre takt får det globala konsekvenser i framför allt en höjd havsnivå, vilket är ett direkt hot mot de miljardtals människor som bor nära kusterna. Bakgrunden är en högre global medeltemperatur, vilken i sin tur beror på ökade utsläpp av växthusgaser.

Även om det massiva isberget A-76 är en spektakulär händelse kom faktiskt den mest uppseendeväckande klimatnyheten i veckan från ett helt annat håll, i en ny rapport från det internationella energiorganet IEA.

För att klara Parisavtalets klimatmål om att hålla den globala uppvärmningen på max 1,5 grads temperaturökning måste all ny utvinning av fossila energikällor stoppas omedelbart, enligt IEA. Dessutom behöver det ske en enorm ökning av förnyelsebar energiproduktion, och då framför allt vind- och solkraft. Fram till 2050 behöver vindkraften öka 20-faldigt och solkraften drygt 10 gånger jämfört med i dag.

”En omställning i den skala och takt som krävs för att nå målet, kan inte genomföras utan ihållande stöd och deltagande från medborgare”, skriver IEA.

Så här tydliga har IEA inte varit tidigare i en rapport, vilket pekar på det allvarliga klimatläget. Klimatet kan inte vänta, det behövs handling i dag. Men hur?

Trots att klimatdebatten har fått en rejält ökad temperatur de senaste åren är det inte alla som köper vetenskapens bild av läget. I takt med att koldioxidhalten ökar i atmosfären tycks klimatskeptikerna frodas som aldrig förr. En underliggande drivkraft tycks finnas i att man försvarar en världsbild som innebär att individen inte behöver göra några större uppoffringar i framtiden. Det gör helt enkelt ont när ens värld brister.

Trots att det råder i det närmaste total vetenskaplig konsensus om att den globala medeltemperaturen stiger och att det är människans ökade användning av fossila energikällor som är orsaken, finns det personer som hårdnackat hävdar att utvecklingen inte är skadlig och eller ens onaturlig.

Det får man så klart säga i det här landet, vi har yttrandefrihet, rätten att uttrycka sina åsikter. Problemet ligger alltså inte i vad enskilda personer säger utan i stället i att det som vetenskapen säger och förutspår om framtiden inte är allmänt känt och vedertaget för att kunna möta de kommande klimatförändringarna.

En gemensam kunskap om klimatet är viktig både för politikerna och medborgarna, när vi är överens om hur världen ser ut och kommer att utvecklas, blir det enklare att agera.

Det kan vara tröstlöst att ta del av ständiga larmrapporter om klimatet. Hur kan en enskild individ göra skillnad när världen i vilket fall som helst tycks gå mot en katastrof?

Att ta till sig av vetenskapen och dess rapporter är kanske det viktiga första steget som individerna och den breda massan behöver ta.

Med en gemensam utgångspunkt blir det lättare att enas om vad som behöver göras för att hejda de pågående klimatförändringarna. Bildning kommer alltså före handling i klimatfrågan, och det är akut att sprida och förmedla denna bildning.