Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Trots den stora majoriteten i parlamentet kan det bli besvärligt för premiärminister Boris Johnson. Bild: Lindsey Parnaby

Richard Appelbom: Besvärliga år att vänta i Storbritannien

Det ligger i Sveriges intresse att Storbritannien håller ihop och får ett nära avtal med EU.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Efter en jordskredsseger kan De Konservativa, Tories, genomföra Brexit. Socialdemokratiska Labour gjorde sitt sämsta val sedan 1935. De skotska nationalisternas (SNP) stora framgångar gör det mer sannolikt att Storbritannien splittras. För första gången fick dessutom nationalistiska partier (som vill ha ett enat Irland) på Nordirland fler mandat än unionisterna som vill bevara banden till Storbritannien.

Detta är vanliga sammanfattningar av förra veckans valresultat i Storbritannien. Men bilden är inte så entydig. Valsystemet där den med flest röster väljs från varje valkrets gynnar större partier.

51 procent röstade på partier som vill stanna i EU eller ha en ny folkomröstning, medan knappt 46 procent röstade på partier som vill lämna EU. Trots att SNP gick fram röstade nästan 54 procent i Skottland på partier som vill bevara den brittiska unionen, medan 46 procent röstade på separatister. Ändå fick SNP 48 av de 59 skotska mandaten.

I Nordirland fick unionistpartier 43 procent och irländska nationalister 39 procent. Framförallt ökade Allianspartiet, som är EU-vänligt och står vid sidan om motsättningen mellan unionister och nationalister. Labour gjorde förvisso ett dåligt val – men 32,2 procent är bättre än vad nästan alla socialdemokratiska partier numera uppbådar i Europa. Det innebär färre mandat än vid partiets senaste katastrofval 1983, men då var röstandelen lägre: 27,6 procent.

Tories ökade med bara 1,2 procentenheter, till 43,6 procent, men valsystemet gav egen majoritet i mandat. Samtidigt ska Labours problem inte underskattas. Partiet förlorar, likt andra S-partier, tidigare kärnväljare i arbetarklassen. De gillar Brexit och misstror partiets vänstersväng och partiledaren Jeremy Corbyn.

Liberaldemokraterna (Lib dem) hade stora förhoppningar och drev fram nyvalet, men gjorde det mesta fel. Kravet att stanna i EU utan en ny folkomröstning stötte bort väljare. Partiledaren Jo Swinson övertygade inte, och förlorade sin egen valkrets till SNP. Lib dem är, utanför Skottland, på väg att bli ett parti för en välutbildad högre medelklass. Partiets kompromisslösa EU-entusiasm har stött bort väljare i tidigare styrkebälten i sydvästra England och delar av Wales.

Nu har De Konservativa egen majoritet i fem år. Lib dem fick i koalitionen med Tories igenom den långa mandatperioden, något de sannolikt ångrar nu. Trots den stora majoriteten i parlamentet kan det bli besvärligt för premiärminister Boris Johnson. Storbritannien lämnar EU, men hur ska det nya handelsavtalet se ut? Hur ska Tories klara av att samtidigt företräda de nya arbetarväljarna, företagare och marknadsliberaler?

SNP vill ha en ny folkomröstning om utbrytning. Boris Johnson säger nej, men det kan öka stödet för SNP. I synnerhet om det efter nästa val i Skottland 2020 finns majoritet för självständighet i det skotska parlamentet.

Det ligger i Sveriges intresse att Storbritannien håller ihop och får ett nära avtal med EU. Men det kan bli lättare sagt än gjort.

Richard Appelbom

Liberal skribent och tidigare politisk redaktör på Vestmanlands Läns Tidning