De besök som får göras på äldreboenden är mycket begränsade både sett till närhet och tid.
De besök som får göras på äldreboenden är mycket begränsade både sett till närhet och tid. Bild: Henrik Montgomery/TT

Besöksförbudet måste bort

Besöksförbudet borde hävas snarast och samma regler som gäller i övriga samhället – om avstånd, handtvätt och att den som uppvisar symptom håller sig borta.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Människor behöver vatten och näring, värme och skydd för att överleva. Ibland medicin. Men det räcker inte. Människor behöver också social samvaro med andra.

Forskning har kunnat visa att människan, trots att vi i dag lever i modernt samhälle där det är fullt möjligt att klara sig helt själv, genetiskt är programmerad [för] att söka sig till andra för att överleva. Den som är ofrivilligt ensam utvecklar ofta starka känslor av oro, ångest och stress.

Sedan i början av året har coronapandemin tvingat många äldre att isolera sig för att minska risken för smitta. För den som är runt 70, bor hemma, lever med en partner och kan röra sig ute och träffa barn och barnbarn – om än på behörigt avstånd – är situationen ledsam men inte hopplös. Särskilt som många yngre tagit chansen att under sommarlov och semestrar sätta sig i karantän för att få möjlighet att krama om den äldre generationen.

ANNONS

För den som bor på särskilt boende är situationen en helt annan. Sedan i mars har många äldreboenden valt att stoppa anhöriga från att hälsa på, och den 1 april infördes ett nationellt besöksförbud på landets äldreboenden. Förbudet förlängdes av regeringen torsdagen 20/8 och gäller nu till och med oktober.

Det är å ena sidan fullt förståeligt att man, för att skydda de mest utsatta, vill ha kontroll över vilka som rör sig i de äldres boendemiljö. Hittills har debatten om äldreomsorgen också primärt handlat om att det inte har tagits ansvar och att kommuner och andra huvudmän inte stoppade besök i tid, vilket har gjort att smitta spridits inom omsorgen.

Å andra sidan finns det annat att också ta hänsyn till. Som att ett halvår eller mer är en lång tid att vara utan sina nära och kära. Är man multisjuk och över nittio, vilket många av dem som bor på äldreboende är, kan det handla om en väsentlig del av den tid man har kvar i livet.

Personal på äldreboenden i olika delar av landet vittnar om att de tvingas agera besökspoliser och ibland till och med stoppat anhöriga från att klättra in genom fönster i desperata försök att få träffa sina äldre familjemedlemmar. Det är inte rimligt.

ANNONS

I en intervju i Sveriges Radio (20/8) berättar Liberalernas äldrepolitiska talesperson Barbro Westerholm om hur hon kontaktas av förtvivlade människor vars 90-åriga föräldrar sitter och gråter, och helt tappat livslusten på grund av besöksförbudet:

”I dag är tillvaron för många jämförbar med att sitta i fängelse. Om du bor på ett vård- och omsorgsboende, så kan du boka en halvtimme att sitta utomhus, ibland bakom plexiglasskärm, för att möta din anhörige”, säger Westerholm.

Liberalerna anser att det inte fungerar att fortsatt ha regler som förbjuder att nära anhöriga träffas inomhus eftersom det allvarligt försämrar livskvaliteten för dem som drabbas. Det har de helt rätt i.

Besöksförbudet borde hävas snarast och samma regler som gäller i övriga samhället – om avstånd, handtvätt och att den som uppvisar symptom håller sig borta – borde kunna implementeras även på äldreboenden. Att försöka rädda äldre människors liv, genom att helt ta ifrån dem den mänskliga kontakt som får dem att känna glädje och livslust är inte bara ohållbart. Det är omänskligt.

ANNONS